Det känns som en vänskap. När Abir Al Moughabat, 44, glider in på sätet i trucken uppstår ett slags samförstånd. Här är det Abir som bestämmer och det klumpiga fordonet böjer sig fogligt under hennes instruktioner.

– Jag känner mig mäktig när jag kör truck. När jag jobbar glömmer jag bort mina bekymmer, säger hon.

Hon må verka självklar i sin roll som en av Samhalls medarbetare på Volvo Cars i Torslanda, men livet har inte alltid följt en spikrak väg för Abir. Hon föddes i Libanon men kom till Sverige redan som tolvåring tillsammans med sin familj. Som näst yngst i en syskonskara med sju bröder och en syster fick hon sparsamt med uppmärksamhet.

– Jag gifte mig tidigt och fick fem barn. Nu är min man och jag separerade, men barnen bor fortfarande hemma med mig, säger hon.

När Abir pratar om sina barn – eller om truckkörning – tittar solen fram i den mörka verkstadslokalen. Hennes stora leende får även andra i rummet att dra på smilbanden.

Samhalls områdeschef hos Volvo Cars Stefan Lindqvist, som tjuvlyssnat på samtalet, flikar in.

– Du är väldigt omtyckt av dina kollegor. Och även om jag vet att du känner dig dålig ibland är du alltid glad och samlad när du är här, säger han till Abir.

Samhalls samarbete med Volvo Cars består i att ta hand om och hantera alla tomma emballage från produktionen. Allt ska sorteras och packas för att därefter kunna hämtas upp av leverantörerna ute på lastgården. 

När Abir började jobbet för sju månader sedan var hon noga med att lära sig alla arbetsuppgifter för att få en helhetsbild och samtidigt kunna rycka in där det krävdes arbetskraft.

– Även om det var truckkörningen jag var inriktad på var det viktigt för mig att lära mig hela verksamheten, säger hon.

Abir har en bakgrund som tolk på Migrationsverket, men i takt med den minskade flyktingströmmen har hon gått långa perioder utan jobb. När hon fick möjlighet till arbete via Samhall i början av året hade hon varit arbetslös i åtta månader. Dessutom hade hon fått fysiska problem. Bland annat har hon en skada i axeln som påverkar hennes möjlighet att få en anställning.

Eftersom Abir var inskriven på Arbetsförmedlingen kom frågan om arbetsträning upp under ett möte. Hon erbjöds att träffa en representant för Samhall.

– Eftersom jag har körkort fick jag frågan om jag ville lära mig att köra truck. Det lockade mig, säger hon.

De vuxna barnen oroade sig för att deras mamma skulle in i verkstadsindustrin. Äldsta sonen gick så långt att han liknade truckkörning vid ett ”mansjobb” och tyckte att hon skulle välja något annat. 

Men Abir stod på sig.

– Nu känns det som jag har fått revansch. Truckkörning är väldigt, väldigt roligt och jag kan rekommendera det för alla, både kvinnor och män, säger hon och ler så att ögonen smalnar.

Områdeschefen Stefan Lindqvist är den första att hålla med. Han skulle gärna se många fler tjejer på uppdraget för Volvo Cars. 

– Tjejerna är ofta lugnare än killarna och hetsar inte upp sig lika mycket. De lyssnar på anvisningar utan att stressa, säger han.

Stefan är ansvarig för de femtiotal Samhallmedarbetare som arbetar för Volvo Cars. Till sin hjälp har han utsett flera teamledare som fördelar arbetsuppgifterna inne i verkstaden och ute på lastbryggan. 

En av teamledarna är Madeleine Olsson som har jobbat på fabriken i Torslanda i tre år. Först som truckförare och nu i en arbetsledande position.

Madeleine berättar att hon har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som gjort att hon haft svårt att komma in på arbetsmarknaden.

– Samhall har varit jättebra för mig och jag har fått en chans att utvecklas. Men jag tror att det handlar mycket om vilken inställning man har. Den som är villig att lära sig har stora möjligheter att växa i jobbet, säger hon.

Ute på gården dundrar långtradare in med jämna mellanrum. De ska lastas fulla med restmaterial som ska skickas i retur till leverantörerna. Med truckarnas hjälp lyfter medarbetarna de färdigpackade emballagen och packar vagnarna. Arbetet sker metodiskt efter ett – för den oinvigde – helt obegripligt system. 

Abir klättrar vant upp i den två ton tunga motviktstrucken som används för arbetet utomhus. Här brukar hon vanligtvis inte vara stationerad, men fotografen vill ha en bild under den gråtunga himlen. Trots att Abir inte är helt bekant med arbetet anpassar hon snabbt takten till de övriga truckarna som pilar omkring på gårdsplanen. 

En kollega svänger upp intill henne och de sträcker ut huvudena genom fönstren för att byta några ord. Mohamad Bakira är från Syrien och han och Abir småpratar en stund.

– Alla i personalen är så snälla mot varandra. Jag har jobbat på många andra ställen men aldrig upplevt att folk gillar varandra på samma sätt som här, säger Abir.