Samhall är en stor aktör när det gäller jobb och utveckling för personer med funktionsnedsättning – men det finns många fler som spelar viktiga roller för att skapa nya vägar till arbete och för att sänka trösklar och bryta fördomar.  

Panelen bestod av Funktionsrätt Sveriges generalsekreterare Nicklas Mårtensson, Riksförbundet Attentions intressepolitiska utredare Matilda Berglund Calais, UUA:s generalsekreterare Anki Elken och Samhalls vd Sara Revell Ford. Inga-Kari Fryklund som ansvarar för intressentkontakter på Samhall modererade seminariet som inleddes med att Samhalls vd Sara Revell Ford gav en översiktlig bild av den roll Samhall spelar på dagens arbetsmarknad och hur hon ser på framtiden. 

– Vi är många i det här rummet som är viktiga bitar i arbetsmarknadspusslet. Vi ser att det bara finns vinster med att öka möjligheterna och förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar. Vinster för individer och deras familjer, för företag som blir berikade och ur ett samhällsperspektiv. Om vi vänder på det, är kostnaderna när samhället misslyckas med det helt enorma.  

Sara Revell Ford pekade även på utmaningarna med att många fler personer med funktionsnedsättning behöver få ta del av morgondagens arbetsmarknad och öppnade för diskussion om vad som borde vara högst på den nya regeringens agenda. 

– Vi ser att arbetsmarknaden har utvecklats oerhört mycket och att det finns stora möjligheter att göra ett omtag i funktionspolitiken som är kopplad till arbetsmarknaden utifrån de förändringar som har skett, sa hon. Samhall behöver utveckla samarbetet med andra aktörer, inom ramen för vårt uppdrag, för att vi på bästa sätt kan driva en god utveckling framåt. 

Niklas Mårtensson, generalsekreterare för Funktionsrätt Sverige bidrog med synen på arbetsmarknaden utifrån deras 400 000 medlemmar och de 2 miljoner personer i Sverige som har funktionsnedsättning och pekade på skillnaderna i arbetslöshet och sysselsättning. 

– I Sverige har vi 900 000 personer på arbetsmarknaden med någon form av funktionsnedsättning. Arbetslösheten i Sverige är ungefär 7 % men för personer med funktionsnedsättning är den 17%. Samtidigt jobbar de som har jobb längre upp i åldrarna och fler timmar i veckan. Det är dyrt för samhället. Vi behöver matcha arbetstiden och ge fler personer en chans, sa han. 

Han efterlyste en signal från regeringen om att våga anställa personer med funktionsnedsättning. 

– För att få fler personer i arbete behöver fler arbetsgivare våga anställa personer med funktionsnedsättning. Ofta är privata företag bättre på det än andra. De som ofta är sämst är tyvärr myndigheter, kommuner och regioner. Därför borde regeringen ge en signal om att man ska våga anställa, sa Nicklas Mårtensson. 

Matilda Berglund Calais som är intressepolitisk rådgivare på Riksförbundet Attention menade att man har svårt att hitta rätt stöd idag och efterlyste mer tydlighet.

– Det gäller både för individen som vill ha jobb för att ta reda på vad man kan få för hjälp. Men även för arbetsgivaren – det finns mycket hjälp att få för dem som vill anställa någon med funktionsnedsättning. Men var finns den? 

Från föreningen Universellt utformade arbetsplatser, UUA, berättade generalsekreterare Anki Elken om föreningens tvärsektoriella samarbete med fokus på att få in människor på arbetsmarknaden och skapa hållbara arbetsplatser. 

– Vårt fokus är att skapa hållbara arbetsplatser. Vi letar efter de goda ledarna som förstår att de själva måste ställa om, inte att individerna ska ställa om sig. Man behöver titta på sig själv och se till vilka som inte jobbar på den här arbetsplatsen, sa Anki Elken.

Avslutningsvis sammanfattade Inga-Kari Fryklund panelens medskick till den nya regeringen.

– Vi har tydlig samsyn kring att det behövs tidiga insatser för unga personer med funktionsnedsättning. Vi måste se till att förutsättningarna finns där. Det är tydligt att psykisk ohälsa inte bara gäller ungdomar utan även äldre som behöver stöd för att må bra på jobbet. Det stödet måste fungera, konstaterade hon.

– Dessutom borde vi kanske se över hela funktionspolitiken kopplat till arbetsmarknaden. Det ser annorlunda ut idag än det gjorde för 40 år sedan. Arbetsförmedlingen spelar en otroligt viktig roll och måste få rätt förutsättningar. Särskilt vad gäller stödet i tidiga skeden för att hjälpa individer att komma in på arbetsmarknaden. Hur ser vi till att få det här pusslet att fungera och vem gör vad?