Fördomar brukar beskrivas som ett ”förutfattat antagande om någon eller något, grundat på en stereotypisk uppfattning”. Men varför finns de egentligen? Nazar Akrami är professor i socialpsykologi vid Uppsala universitet och skrev sin avhandling om just fördomar. Han säger att det från början handlade om överlevnad.
– För att kunna förutse händelser och komma ihåg bra och dåliga saker, för att exempelvis kunna avgöra om något är farligt, samlar vi alltid information om saker i vårt huvud. Det vi registrerar lagras på ett sätt som vi kan tillgängliggöra ganska snabbt och ju mer information vi har desto bättre kan vi interagera med omgivningen, säger Nazar Akrami.
Det här gör vi med såväl stolar och bord som bilar, men också och kanske framför allt med människor. En bieffekt av det här systemet är dock att vi också skapar förutfattade meningar om människor eftersom vi delar in varandra i grupper.
– Människor är sociala varelser och det är svårt för oss att klara oss själva. Grupptillhörighet är därför viktigt och vi vill inte höra till en grupp som är sämre än vår egen. Av den anledningen associerar jag gärna mer negativa saker till andra grupper och då påverkar det också hur jag beter mig mot dem, säger han.
Går att bryta mönster
Den här mekanismen gör att du inte alltid tar paus för att utreda och omvärdera din inställning när du får ny information, ofta styrs din uppfattning helt automatiskt. Men Nazar Akrami menar att det går att bryta hjärnans automatiska mönster och frigöra sig även från omedvetna fördomar. Genom att till exempel intala sig själv att ”Jag tänker på ett visst sätt, men jag ska aldrig agera så” går det att automatisera ett filter mot dem. Det viktiga, menar Nazar Akrami, är att ha en sann motivation och att fatta beslut om hur någon är som individ i stället för vilken grupp personen tillhör.
För en organisation eller ett samhälle gäller det att vara tydlig med att vara emot fördomsfullhet.
Nazar Akrami
– Om jag tänker tanken att jag ser dig som individ i stället för din grupptillhörighet behöver jag utvärdera dina individuella egenskaper och då kan jag se hur du är egentligen. Även om en person är gammal kan vi till exempel inte utgå ifrån att den har problem med minnet, säger han.
Men det gäller att se upp. För när vi väl lagrat något fördomsfullt i minnet är det lättare att låta hjärnan fortsätta i samma hjulspår, alltså i de redan invanda tankemönstren. Vår hjärna, menar Nazar Akrami, har lättare att ta till sig information som stämmer med de åsikter vi redan har. Det innebär också att det blir mer ansträngande att aktivt leta upp information som går på tvärs med våra åsikter – och alltså bryta fördomar och bilda en ny åsikt baserad på ny information.
– Det är mycket lättare för oss att söka information som bekräftar det vi redan vet, säger Nazar Akrami.
Viktigt med motargument
Ofta tror vi att vi blir mindre fördomsfulla ju mer information vi får, men så är det alltså inte.
– Numera bombarderas vi av information som både bryter fördomsfullhet och som skapar fördomar. Om du bläddrar i sociala medier-appen Tiktok i en halvtimme lär du dig inte bara saker som desarmerar fördomar, utan du får också andra fördomar om olika grupper, säger han.
Det som i stället tycks vara en avgörande faktor är hur tillåtna fördomar är i samhället och i olika typer av organisationer. Fördomsfulla attityder tenderar alltså att minska om de är förbjudna – men det behöver också backas upp med ord och handling.
– För en organisation eller ett samhälle gäller det att vara tydlig med att vara emot fördomsfullhet. Det är viktigt att vara en bra förebild genom att säga ifrån och påminna om vilka regler som gäller för just det sammanhanget. Det är även viktigt att komma med motargument när någon uttrycker något fördomsfullt. Det är enkla, men verkningsfulla sätt, säger Nazar Akrami.
