Steg för steg – nu kan Emma möta människor igen

Emma hade hunnit bli 28 år när hon äntligen fick en förklaring till varför hon kände sig utanför. Varför hon inte klarade av att göra vissa vardagliga saker. Som att gå på bio, åka hiss eller över huvud taget umgås med andra människor.

Förklaringen var ett autismspektrumtillstånd, som för Emmas del hade lett till att hon dragit sig undan alltmer.

– Jag satt mest hemma i lägenheten och kunde må illa bara av att gå utanför dörren. Ett tag rörde jag inte på mig alls, berättar Emma.

Som en följd av stillasittandet gick hon även upp i vikt. Vågen visade till slut nästan 100 kilo.

– Det är rätt mycket eftersom jag bara är 163 centimeter lång, förklarar hon.

En viktig vändpunkt var när Emmas mamma gav henne en stegräknare i julklapp och peppade henne att börja promenera. Motståndet var starkt. Emma ville absolut inte. Men till slut tog hon mod till sig och öppnade dörren. Sakta men säkert började hon ta sig ut i världen igen.

– Jag är så tacksam över att jag till slut lyssnade på mamma. Eftersom jag har asperger blev det viktigt för mig att gå mina tiotusen steg varje dag. Och när jag väl började ville jag inte sluta.

Vid ungefär samma tidpunkt hade Emmas handledare på Arbetsförmedlingen tipsat om möjligheten att jobba på Samhall.

– När jag först kom till Samhall var det jätteskrämmande. Jag arbetade långsamt och var nitisk, för jag ville att det verkligen skulle bli rent och snyggt. Men efter hand lärde jag mig att inte fastna och gå vidare.

För Emma har det hela tiden varit viktigt att vara öppen och ärlig med det som känns tufft. Och den öppenheten har hon fortsatt att vara noggrann med i varje ny situation. Det har gjort henne mer trygg både i sin arbetsroll, och som människa.

– Jag måste alltid vara tydlig och berätta om min blyghet, och att jag har ett stort behov av rutiner och scheman. Det gjorde att arbetet på Samhall till slut funkade bra, fortsätter hon.

Så i december förra året fick Emma Guse chansen att prova ett helt nytt jobb. Det var tack vare Marie Hindriksson, verksamhetschef på ett av Attendos äldreboenden i Växjö. Hon hade länge funderat över hur man skulle lösa de stora pensionsavgångarna inom vården.

– Inom de närmaste åren kommer cirka 200 000 personer i vården att gå i pension. Då måste vi bli mer attraktiva och dels behålla den yngre personalen vi har, dels locka till oss nya, säger hon.

Marie Hindriksson hade tidigare arbetat som affärsutvecklare på Samhall, och visste vilken kapacitet många som jobbar där har. Hennes lösning blev att testa att ta in Samhallmedarbetare som servicebiträden – det vill säga för enklare uppgifter som städning, tvätt och att fixa mat. Men också att ge mer tid till de äldre och sjuka. Tid som den ordinarie personalen ibland har svårt att hinna med.

– Det blir en win-win för alla. Vårdtagarna får möta personal som inte är så stressad. Undersköterskorna får mer utrymme att göra det de verkligen är utbildade för, det vill säga mer sjukvårdsuppgifter. Och de som kommer från Samhall får en chans att jobba och utvecklas inom vården.

Sagt och gjort. För snart ett år sedan valdes ett antal frivilliga ut från Samhall som var intresserade av att prova på att jobba inom vården. En av dem var Emma Guse.

– Jag minns så väl det första mötet med Emma. När hon kom in strök hon längs väggen och tittade ner i marken hela tiden. Och hon sa till mig att hon inte vågade se folk i ögonen.

Marie kände ändå att det fanns en vilja hos Emma. Efter att ha pratat en stund bestämde de sig för att prova.

– Jag tänkte hur fasiken ska jag klara av detta? Ändå trodde de på mig. Jag är ju en ”punkt och pricka”-människa som behöver tydliga scheman, så det fick jag. Annars hade det inte funkat, tror Emma.

På äldreboendet sköter Emma städningen i de boendes rum, hjälper till med frukosten och tar hand om tvätten. Däremellan finns också utrymme att ta sig tid till den som behöver, att vara med på aktiviteter och följa med på promenader.

– Den största utmaningen har varit att prata med de boende, visa dem närhet och våga lägga handen på en annan människas hand. Jag behöver alltid extra tid för att känna mig trygg, men när jag väl lärt känna någon fungerar det bra, förklarar Emma.

Emmas chef är lyrisk över hennes insats:

– Det är fantastiskt att se hur Emma har vuxit under sin tid hos oss! Ett talande exempel är en man som många i personalen hade svårt att gå in till, eftersom han har ett hett humör. Men det var något speciellt med Emma. När hon gick in till honom blev han lugn och de funkade hur bra som helst ihop.

Efter bara några månader erbjöds Emma att bli tillsvidareanställd hos Attendo. Det blev en verklig seger. Ändå fortsätter hon att utmana sig själv varje dag. Nyss började hon distansplugga på halvtid till undersköterska.

– I min tjänst får jag inte hjälpa de boende att gå på toaletten eller göra andra enkla saker, så ibland känner jag mig bara i vägen. Jag vill utbilda mig till undersköterska, så att jag får göra mer. Det känns både kul och nervöst. Men jag måste pusha mig själv för att komma ur mitt skal. Jag vill ju inte tillbaka där jag var innan.

I dag älskar Emma Guse att röra på sig. Hon går till och från jobbet varje dag och ibland deltar hon i korta triathlontävlingar.

– Träningen betyder allt för min hälsa, både för kroppen och för huvudet. ●