Tullinge, Stockholm. Bactiguards huvudkontor. Det är torsdag och i renrummet har operatörer från Samhall inlett produktionen av en batch centrala venkatetrar; en produkt som räddar liv och just nu tar världen med storm.
Vi står i korridoren utanför och tittar in i rummet genom ett fönster tillsammans med Bactiguards vd Christian Kinch och produktionschef Johan Ställberg. Fotografen trycker linsen mot rutan och knäpper en bild.
– Vi släpper ogärna in outbildade i renrummet, säger Johan Ställberg lite ursäktande.
Han ler. Fotografen och jag förstår. Där inne vore vi riskfaktorer i en medicinsk produktion.
Miljön i renrummet är avskalad. Medarbetarna från Samhall har på sig skyddskläder och munskydd. Allt där inne ser ut att göras på ett lugnt, medvetet och väldigt precist sätt. Det är inte bakterier man aktar sig för – allt steriliseras efteråt – men damm, fett och andra partiklar kan skapa defekter som gör att produkten måste kasseras.
Uppdrag
Bactiguard ville flytta hem personalkrävande medicinteknisk produktion till Sverige.
Till Bactiguard levereras till synes vanliga katetrar. Det är Eduardo Goldsworthy, också han Samhallmedarbetare, som tar emot dem på lagret. När katetrarna sedan lämnar Bactiguard har de den världsunika egenskapen att vara infektionsförebyggande och patientsäker.
Allt arbete med produktionen i renrummet utförs av Monika Martti, Khaled Al-Askery, Elisabeth Demirbag, Rajani Vijayaratnam, Shahire Rugovaj och deras kollegor från Samhall.
Genom en komplex, och tidskrävande, teknik täcker de katetrarna med en tunn, tunn hinna av ädelmetaller som bakterier inte klarar att fästa på och därmed inte kan föröka sig kring.
– Varje enskilt steg i processen är i sig inte komplicerat. Utmaningen ligger i att allt måste göras exakt rätt. Om det blir fel i ett steg går det inte att justera i efterhand. Då måste vi kassera produkten. Eftersom det är medicinteknisk produktion är det också viktigt att vi dokumenterar allt vi gör, säger Johan Ställberg.
Vårdrelaterade infektioner är den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden. Runt 2 000 människor dör varje år i Sverige på grund av vårdrelaterade infektioner. I USA är motsvarande siffra 100 000. Långt många fler lider i sviterna av vårdrelaterade infektioner.
Trots att bara en bråkdel av alla katetrar i världen än så länge är behandlade med Bactiguardteknologin, räknar man med att den redan räddar tio liv om dagen. Tanken att kunna rädda ännu fler liv och minska lidandet driver numera inte bara Christian Kinch. Shahire Rugovaj och Rajani Vijayaratnam, två av Samhalls medarbetare i renrummet, har nära två timmar i resväg till jobbet. Enkel väg.
Lösning
Samhalls medarbetare står för produktion, lager- och städtjänster på anläggningen i Tullinge.
– Det kan vara jobbigt på vägen hit. Men när jag kommer in genom dörren blir allt roligt. Vi räddar liv, säger Rajani Vijayaratnam.
Hon har själv hjärtproblem och berättar att när hennes man låg inne på sjukhus hade han en av Bactiguards katetrar.
Bactiguard är en del av den framgångsrika svenska bioteknikindustrin. På 1990-talet började forskaren och uppfinnaren Billy Södervall utforska ett sätt att minska de infektioner som så ofta drabbade patienter med urinvägskateter. Han utvecklade metoden att belägga – coata – medicinteknisk utrustning med ett ytskikt som hindrar bakterier från att få fäste.
Tekniken patenterades och 2005 bildades bolaget Bactiguard. Då satt man i en rivningslokal. I dag är företaget verksamt i 40 länder. Katetrar med Bactiguards ytskikt används av fler är 10 miljoner patienter varje år och 2018 nästan fördubblades försäljningen av den egna produktportföljen. Nyligen tog Svenska Dagbladet just Bactiguard som exempel när man skrev om så kallade dubblare – aktier som på kort tid dubblat sitt börsvärde.
För snart fem år sedan flyttade Bactiguard in i ett specialdesignat hus i Tullinge, granne med Karolinska sjukhuset. I samband med det valde bolaget att flytta produktionen från Asien till Sverige. Det var ett beslut som förvånade många.
Varför gjorde ni det?
– Avstånd kostar. Det kostar pengar och tid. Jag upplevde att det hämmade oss, säger Christian Kinch.
Hämmade hur?
– Sverige har ett fantastiskt innovationsklimat. Men när all vår produktion låg utomlands kunde vi inte fullt ut dra nytta av det. Klyftan mellan produktionen och utvecklingsavdelningen var för stor, säger han.
Men det handlade också om kvalitet.
– Det är inget att hymla om att produktion i Sverige håller en hög och jämn kvalitet. Det är extremt viktigt för oss. Minsta fel, så måste vi kassera produkten. Tillsammans med Samhall har vi kunnat bygga upp en produktion i Sverige som är ekonomiskt hållbar och håller extremt hög kvalitet, säger han och tillägger:
– Vi designade det här huset för att renrummet ska vara det första man ser när man kommer in. Tänkte ni på det när ni kom? Renrummet är vårt hjärta. Jag vill att alla som jobbar på Bactiguard ska känna det. Jag tror att yrkesstolthet är väldigt viktigt när man jobbar med produkter som måste hålla hög kvalitet.
Efter arbetspasset möter vi Monika Martti utanför personalslussen. Känner hon att Bactiguard är stolta över jobbet hon och kollegorna från Samhall gör?
– Jag vet att jag är anställd på Samhall, men jag känner mig som en del av Bactiguard. Vi är alla stolta över det jobb vi gör, säger hon.
Effekt
Kort avstånd mellan produktion och utvecklingsavdelning gör att Bactiguard kan dra nytta av innovationsklimatet i Sverige fullt ut.
Bactiguards flytt av produktionen till Sverige blev en vändpunkt även för Monika Martti. Det är bara ett år sedan hon började i Samhalls team på Bactiguard, men yrkeslivet inledde hon redan som 15-åring. Först 13 år på Landstingstvätten och sedan 10 år på rörverket i Fagersta. Det var när det lade ner som motgångarna började.
– Jag har ärftlig darrhänthet, men det är bara det riktigt finmotoriska jag inte klarar. När jag blev arbetslös läste jag först in gymnasiet, gick en CSN-operatörsutbildning och sedan en specialinriktad utbildning för läkemedelsproduktion. Men jag fick inget nytt jobb, säger hon.
Åren gick och Monika Martti blev deprimerad.
– Jag kände hur arbetslösheten tärde på mig, säger hon.
Till slut gjordes en utredning som visar att Monika har en kognitiv funktionsnedsättning, kanske orsakad av den långa depressionen.
– Jag var rädd att jag skulle bli ännu mer deprimerad. Men så fick jag jobbet här på Bactiguard för Samhall. Nu är jag på väg igen. Jag får äntligen användning för mina utbildningar.
Och depressionen?
– Den är borta. Jag är mig själv igen.
