Ute blåser en kall februarivind. 32-årige Peter ­Sohlman har just avslutat sin arbetsdag och kommit hem till det lilla samhället Roma mitt på Gotland. Ute blåser en kall februarivind. 32-årige Peter ­Sohlman har just avslutat sin arbetsdag och kommit hem till det lilla samhället Roma mitt på Gotland. Här bor han i en trea tillsammans med sin sambo Sandra och katten Sickan.

Trots kyliga vindar spenderar han gärna sin tid ute i den vackra gotländska naturen. Då framträder den kreativa ådran och skaparglädjen. För genom systemkamerans lins älskar Peter Sohlman att fånga både djur och natur i vackra bilder. Ofta hamnar de på Instagram och Facebook.

— Där lägger jag upp bilder till höger och vänster, bara för att det är roligt. Men visst vore det roligt att jobba mer med foto.

Hur hamnade då en norrlänning här på Gotland? Resan har varit lång och vindlande. Och till en början oerhört tung.

— Under uppväxten i Jokkmokk utsattes jag för svår mobbning. Till slut mådde jag riktigt dåligt och fick panikångest av att vara bland mycket folk, säger Peter ­Sohlman.

Den sociala fobin rotade sig hårt i honom. Ett vanligt jobb fungerade inte. Dessutom begränsades han av sin skolios, en ryggrad som är sned och som gör att ryggen plötsligt kan låsa sig om han är stilla för mycket. Något som orsakar stark smärta och kan få honom att skrika rakt ut.

– Jag lär tyvärr inte bli någon balettdansare, fortsätter han och skrattar.

I början av 20-årsåldern flyttade Peter Sohlman och familjen från Norrland till Strömstad på Västkusten. Där kom äntligen vändpunkten som började förvandla en extremt blyg kille till den han är i dag. Det började med att han själv föreslog för sin arbetsförmedlare att Samhall kanske skulle vara något för honom.

– Mina föräldrar hade jobbat där tidigare så jag kände till hur det fungerade, säger han.

Så blev det. Efter att ha gjort bra ifrån sig under praktiken blev det snart en fast anställning som lokal­vårdare. Men ett av Peter Sohlmans första uppdrag blev en rejäl utmaning: det stora köpcentret Nordby, nära gränsen till Norge. Ingen optimal plats för den som vill undvika folksamlingar.

– Som tur var kunde jag gå undan när jag ville och andas. Både mina arbetskamrater och arbetsgivaren visade stor förståelse. Jag fann en gemenskap och kunde växa som människa. Jag kan säga att det förändrade mitt liv, som dag och natt.

Beröm på vägen har betytt mycket för Peter ­Sohlmans utveckling.

– Att få höra av både arbetskompisar och chefer på Samhall att man gör ett bra jobb, det gör en starkare, säger han.

I dag brinner Peter Sohlman för att få bort de fördomar som finns och vill förmedla att Samhall är en arbetsplats med vanliga människor.

Det finns även en stor yrkesstolthet hos Peter Sohlman, det märks. Han har gått flera utbildningssteg inom lokalvård i Samhalls regi. Senast var han i Stockholm och fick lära sig om INSTA 800, en standard som bland annat bedömer städkvalitet.

– Det var lite nervöst för jag kände ju ingen, men det gick bra. Jag lärde mig bland annat att tänka på var nödutgångar, första hjälpen och brandsläckare finns på en arbetsplats.

Han berättar att han under sin tid i Strömstad skrev en insändare som blev publicerad i lokaltidningen. Där förde han fram hur viktiga alla lokalvårdare är och vad de gör för samhället.

– Tänk dig hur världen skulle se ut om ingen städade på alla kontor och andra arbetsplatser. Då skulle ingenting fungera!

Steg för steg har Peter Sohlman fortsatt att utmana sig själv. Att lämna Strömstad för Gotland är ytter­ligare ett exempel på det mod och den nyfikenhet som finns inom honom. Även om den stora drivkraften bakom flytten var kärleken till Sandra.

– Hon finns där i vått och torrt. Hon vet när jag tycker att det blir tufft.

Det är nu ungefär två år sedan flyttlasset gick till ön, en plats där Peter Sohlman också funnit trygghet i att fortsätta jobba som lokalvårdare. Han gillar att jobba självständigt och i sitt eget tempo, vilket han får göra i sin nuvarande tjänst.

Henrik Ågren, SOM är områdeschef hos Samhall på Gotland, bekräftar att det är helt rätt person på rätt plats.

– Jag upplever Peter som väldigt pålitlig. Han är noggrann, både som person och i allt han gör. Jag kan utan tvekan säga att han är en förebild för andra.

Första gången de träffades var för bara ett år sedan, när Henrik Ågren just hade tillträtt som områdeschef.

– Även om vi inte har känt varandra så länge känner jag till Peters historia. Jag vet att han har utvecklats enormt mycket, från att ha varit en väldigt blyg person till att bli en kille som är framåt och mer säker på sig själv.

“Planen är att det ska bli en kärlekshistoria i rymdmiljö.”

I dag har Peter Sohlman lärt sig hantera sin ångest, och ryggproblemen håller han i schack genom att vara aktiv både på jobbet och fritiden. Han berättar om ännu ett brinnande intresse: Att skriva. Och att en novell just nu växer fram i hans dator.

– Planen är att det ska bli en kärlekshistoria i rymdmiljö.

Mer än så vill han inte avslöja.

– Mina tankar rullar ständigt kring idéer och uppslag till min story. Kommer jag på något antecknar jag det direkt i telefonen, och skriver sedan in det på datorn så fort jag kommer hem. Djupt därinne har jag en önskan om att bli författare eller manusförfattare. Kanske blir det aldrig så – men man måste ju få drömma!