Samhallmedarbetaren Parvis Alizadeh har haft det svårt i livet och gör att inre stress blandas med sorg och fysisk smärta. Han har diagnostiserats med ptsd, har högt blodtryck och äter smärtstillande för ett diskbråck han dragit på sig under en tidigare anställning. Men på sitt nya jobb som montör av medicinteknik på Beneli fann han inte bara en behaglig arbetsmiljö och ett meningsfullt arbete utan också omtänksamma chefer och kollegor. För Parvis Alizadeh har jobbet blivit något av en fristad.
– Jag trivs och mitt liv blev bättre när jag började här. Vi är som en familj och hjälper varandra. Jag vet att jag är sjuk, men skulle jag stanna hemma skulle jag bli mer sjuk, säger han.
Tillsammans med 110 andra medarbetare från Samhall sätter Parvis Alizadeh ihop en patch som fästs på huden och som mäter hjärtfrekvens och EKG. Företaget ligger i industriområdet Södra Väla och i dess ljusa och moderna lokaler kan han för en stund kan glömma att livet inte blivit som han hoppats.
Flydde från sitt hemland
År 2000 tvingades Parvis Alizadeh fly från sitt hemland Iran. Bakom sig lämnade han sin fru och nio år gamla son.
– Militärer kom till mitt jobb, de sade åt mig att vi hade en timme på oss att lämna vår lägenhet. De dödade min bror och de skulle ha dödat mig. Har en i din familj politiska problem har alla det, säger han.
Först kom han till Norge, men skickades senare till Sverige. Det blev en 14 år lång väntan på permanent uppehållstillstånd samtidigt som han skickades fram och tillbaka mellan de båda länderna utan att något av dem ville ta ansvar. För att få råd till mat och en advokat arbetade han svart. Ibland för så lite som en tia om dagen, om han alls fick någon lön.
– Jag fick bo en dag här, en dag där. En dag i ett tält i parken, en dag hos en kompis eller i en källare.