”Jag vill knappt gå hem från jobbet”

På en arbetsplats i Samhalls nybyggda industrihall i Gävle står en låda med ett 30-tal olika diadem. Musse Pigg-öron, prickigt, blommigt, hjärtan. Svetsaren Carina Johansson byter lite efter humör.

– De både håller undan håret när jag svetsar, och sedan kanske de gör någon glad. Tur att man varken är fåfäng eller blyg, säger hon och skrattar.

Carina Johansson sitter vid en ultraljudssvets och kablarna i kablaget hon svetsar åt en stor biltillverkare är ofta bara 0,5 millimeter tjocka, ett pilligt och repetitivt jobb som passar henne som hand i handsken.

– Jag kan stänga av hjärnan och sitta och pilla hur länge som helst. Jag är stresskänslig så det får inte vara för mycket folk runt mig eller hända för många saker. Med ADD funkar det så att ser man en pryl så får man 50 idéer på en gång som far runt i skallen, men sitter jag med något monotont varvar min hjärna ner och jag kan slappna av, förklarar hon.

Trots lässvårigheter hankade sig Carina Johansson genom vanlig skola, följt av flera tuffa år då hon hoppade runt mellan olika vikariat inom städ, skolkök och affärer, för att få ihop tillvaron.

– Jag jobbade här och där och överallt, men kände att något inte stämde. Jag kunde inte behålla något jobb för jag kunde inte koncentrera mig och följa instruktioner.

I över ett decennium kämpade hon för att ta reda på varför hon inte fick livet att fungera. Läkarna sa gång på gång att hon var fullt frisk.

– Men jag kände det som jag hade en brun påse över huvudet. Jag till och med röntgade hjärnan, de trodde jag var hypokondriker.

Först efter 40 års ålder fick hon diagnosen dyslexi, tack vare en utredning genom arbetsförmedlingen. Till slut ställdes även diagnosen ADD, en lättnad för Carina Johansson som med tiden utvecklat egna strategier för att klara livet. Fasta rutiner är en av dem.

– Jag handlar exempelvis exakt samma dag och samma tid. Jag är tacksam för att jag har lyckats så pass bra som jag har – bara det att jag inte självmedicinerat utan är glad nykterist.

Har sitt drömjobb

Först när Carina kom till Samhall för över 10 år sedan vände livet. Hon som aldrig lyckats behålla ett jobb, som hade svårt att ta instruktioner och alltid hoppat mellan vikariat och a-kassa.

– Bara att få fast lön den 25:e är ovant, att ha råd att köpa något man vill ha och veta att jag får stanna och jobba med samma människor i stället för att sluta direkt, säger hon.

Carina Johansson började på Partykungen, där hon stortrivdes. Men att gå upp till tre mil om dagen och plocka grejer på e-handelslagret blev för tungt för kroppen.

– Jag var jätteöverviktig och fick artros i knäna och sned rygg. Jag kämpade länge men till sist klarade jag inte ens att gå över trösklar. Jag är så tacksam över att jag får sitta still på jobbet i dag, säger hon.

Nyligen har hon gått ner 25 kilo. Värken är bättre, men kroppen samarbetar inte alltid.

– Men man ska inte ha det för perfekt, det är tekniskt omöjligt att vara lycklig hela tiden. Är du ledsen en dag och lycklig nästa så uppskattar du det mer.

I dag tar Carina Johansson medicin för sin ADD, den gör så att hon känner sig ”nästan normal”, men en gång i veckan har hon boendestöd. I höstas fick Carina ett sms om att Samhall sökte folk till en ny verkstad.

– Det tog max två minuter innan jag pratade med min chef. Jag bara visste att det där jobbet var mitt, punkt slut, säger hon nöjt.

Redan första gången Carina såg svetsen kände hon att det var något hon ville göra. Efter sex veckors utbildning fick hon äntligen börja svetsa.

– Det är så klockrent, som om en ängel eller universum tyckte att ”nu jäklar ska Carina ha roligt!” I dag är jag nästan ledsen när jag är sjuk, jag vill jobba här tills jag går i pension.

Något hon däremot inte gillar är allmänhetens syn på Samhall.

– En del tror att vi är byidioter som går och städar och inte fattar någonting. Jag som grubblar över ljusets hastighet och supernovor…, säger hon och sorterar flinkt kablarna framför henne.

Trots dyslexi är böcker ett stort intresse. Drömmen är att studera på högskola. Och sedan flytten till ett litet radhus har Carina Johansson även fått en ny hobby att nörda ner sig i:

– Nu längtar jag bara efter att sätta i gång med att odla solrosor och sockerärtor.