Abbe – en kulturbärare

Han är inte bara en omtyckt arbetskamrat som engagerar sina kolleger – han är dessutom så bra på att sprida en god kultur att han nu blir utlånad till en annan arbetsplats.

För Abdal Lahdou är det självklart att se till att alla har det bra.

I nästan 13 år har Abbe, som alla kallar honom,  haft rollen som drift­ledare på Samhall, här på arbetsplatsen IAC Group i Torslanda utanför Göteborg. I den stora fabriken tillverkas framför allt instrumentpaneler och dörrpaneler till Volvos olika bilmodeller.

Hans röst är behaglig. I den enorma produktionshallen har den svårt att tränga igenom bruset från arbetande robotar och maskiner. Det gör att man lyssnar extra noga när Abbe pratar. För han är inte en man som höjer rösten i första taget.

– Jag har varit med ända från början då Samhall fick uppdraget hos IAC. Det första vi gjorde var att rensa och göra snyggt. Sedan gjordes det en lina och vi började sortera brickor, berättar Abbe.

Då var Abbe en av sex medarbetare från Samhall på arbetsplatsen. Med tiden blev de allt fler i takt med att kunden var nöjd och nya arbetsuppgifter tillkom. I dag är de över hundra fördelade på tre skift: dag, kväll och natt.

Men i början mådde inte alla så bra. Den dåvarande driftledaren var inte alltid närvarande och omsorgen om personalen brast. Då reagerade Abbe.

– Jag sa till min chef att det var synd om mina arbetskamrater och att jag kunde ta över som driftledare i stället. Hon hade väl hört att jag är hjälpsam, ordningsam och gillar att ha skoj samtidigt som jag jobbar så hon tyckte att det var en bra idé.

I dag är Abbe den engagerade drift­ledaren som ingen vill vara utan, dessutom är han facklig representant och skyddsombud. Han inspirerar andra så mycket att han nyss blivit utlånad till en ny arbetsplats, för att de ska lära av den kultur som Abbe varit med och skapat på IAC.

Vid sin sida har han sedan en tid sin yngre kollega Najlaa Ashoor som också brinner för att alla ska må bra.

– Jag har lärt mig så mycket av Abbe. Om inte han hade stöttat mig så skulle jag inte ha klarat rollen som driftledare. Första veckan jag var här förklarade han att här är alla lika, systrar och bröder, säger Najlaa med eftertryck.

– Jag minns särskilt att han sa: ”Du äger inte den här kontorsstolen”, och samtidigt visade på en stol. Det var en symbol för att säga att jag inte är förmer än någon annan.

Abbe tror att hans värderingar kommer från uppväxten i Syrien. Han bodde i en liten by där alla kände alla.

– Mina föräldrars uppfostran har varit viktig för mitt sätt att vara. Farsan jobbade hela tiden och lärde mig att kämpa. Morsan var snäll och trevlig mot alla. Hon pratade mycket med grannarna och skapade bra relationer.

Det är snart 30 år sedan Abbe kom till Sverige med sin fru Aftuonia och deras då ettåriga dotter Maria. Under de första åren i Sverige hann de flytta mellan Ystad, Flen, Oxelösund, Nyköping och Simrishamn.

– Jag lärde mig svenska ganska fort, utbildade mig till svetsare och fick jobb på ett litet företag. Jag kan inte sitta still, jag är en sån som måste jobba, säger Abbe och skrattar.

Så småningom gick flyttlasset till Göteborg för familjen som då hade tre barn. Sedan 1997 har de bott i samma fyrarumslägenhet i stadsdelen Tynnered. Nu är de båda döttrarna utflugna och bara sonen bor kvar hemma.

– Mina barn har haft nära till skolan och vi har aldrig känt av några problem. Vi trivs till hundra procent!

Under några år drev Abbe en pizzeria och en intillliggande kiosk. Det blev långa arbetsdagar och ett hårt slit. Till sist höll det inte längre.

– Jag såg knappt mina barn och var rädd för att förlora min familj. Samtidigt hade jag fått kraftig värk i högerarmen och var tvungen att opereras. Efter det kunde jag inte jobba fullt ut.

I det skedet tipsade hans arbetsförmedlare om Samhall. Då visste Abbe knappt vad det var, men han insåg att det passade honom perfekt.

– Samhall har betytt jättemycket för mig. Här finns alltid förståelse för om man är sjuk och inte alltid kan prestera. Varje dag när jag går till jobbet tänker jag att jag har tur som får träffa så trevliga arbetskamrater, både de från Samhall och de som jobbar för IAC.

Det märks tydligt när vi går genom lokalerna att Abbe är populär. Många hejar glatt och några kommer fram och slänger några ord.

– Det är så här det ska funka, säger områdeschefen Eric Byrne. Att ge och ta smittar av sig. I grund och botten handlar det om respekt för varandra och den kulturen har verkligen spridit sig här tack vare Abbe. De som är nya känner sig hemma från första dagen.

– Problemet är bara att ingen vill härifrån, tillägger han med ett leende.

Snart närmar sig pensionen för 61-årige Abbe. Den sköna stämningen i lunchrummet blir något dämpad när det kommer på tal.

– När Abbe försvinner vill jag inte vara kvar här, säger Yasemin Sanduvar som har jobbat med Abbe sedan 2006.

Men för Abbe finns det förstås även ett liv efter jobbet. Sonen Ninus har hunnit bli 22 år och pluggar till idrottslärare. Hans fotbollsintresse är även en stor del av Abbes liv. Under uppväxtåren hängde Abbe alltid med på träningar och matcher och i dag, när Ninus blivit tränare för ett pojklag med 13-åringar, följer pappa Abbe fortfarande med. Han har blivit som en extra morfar till killarna. Det där engagemanget sträcker sig långt utanför arbetsplatsen.

Se kollegornas hyllning till Abbe: