Det många inte vet är att många uppfinningar från början kom till för att underlätta vardagen för personer med funktionsnedsättning. Så hur kommer det sig att några av våra mest betydelsefulla innovationer först var tänkta som hjälpmedel?

— De flesta uppfinningarna uppkommer som en lösning på ett problem. Att ha en funktionsnedsättning eller vara närstående till någon som har det innebär att vi bättre uppmärksammar hindren, säger Ann Dohse på Uppfinnarmuseet.

De utmaningar som vi andra ofta ”går runt” blir för en person med funktionsnedsättning ibland så påtagliga att kreativiteten i stället börjar spira.

— Vi pratar ofta om inkluderande design, vilket innebär att vi redan i utvecklingsstadiet av en produkt eller tjänst utformar lösningar som är anpassade för personer med större svårigheter än andra. Resultatet blir då att en så stor målgrupp som möjligt kan använda den, säger Elisabeth Ramel-Wåhrberg, senior designer på Veryday.

— Tillvägagångssättet är relevant för att alla ska känna sig inkluderade, och utifrån ett lönsamhetsperspektiv är det bra eftersom det utökar målgruppen. Men framför allt berör det oss alla — med åldern kommer exempelvis minskad rörelseförmåga för de allra flesta.

Zappandet hade förmodligen inte existerat om det inte vore för fjärrkontrollen. Den här bekväma uppfinningen lanserades 1955 av Eugene Polley men vid det laget hade man redan experimenterat med olika fjärrstyrningslösningar som skulle underlätta tv-tittandet för funktionsnedsatta.

Den allra första fjärrkontrollen hade en kabel som kopplade ihop dosan med tv:n. Polleys sensation var däremot batteridriven och fungerade med hjälp av ljusstrålar som riktades mot fotoceller på tv:n. Problemet var bara att tv:n började leva sitt eget liv när den utsattes för direkt solljus.

Som tur är förfinades tekniken, först med ultraljud och sedan med de infraröda sändarna som gjorde zappandet lika smidigt som det är i dag.