2002. Sjukskrivningarna hade ökat så till den grad att svenskarna var bland världens sjukaste folk. På livförsäkringsbolaget Skandia innebar det ekonomiska påfrestningar av sällan skådat slag. Alla sjukskrivna som var försäkrade hos dem fick ersättning för att fylla glappet mellan lön och sjukpenning. Det resulterade i att Skandias kostnader steg så mycket att försäkringen gick back med 2,6 miljarder kronor. På bara ett år.
Något behövde uppenbarligen göras. Men i stället för att skära ned på kostnaderna tittade Skandia på hur de kunde arbeta förebyggande och göra kunderna friska igen. Lösningen? Skandia lade till förebyggande hälsotjänster i sitt erbjudande till kunderna för att hjälpa dem att behålla hälsan. Helt gratis.

— Det kan låta galet att ge bort tjänster gratis, men vi ser de förebyggande insatserna som en investering. På tio år har vi kunnat sänka sjukligheten bland våra kunder med 56 procent, något många trodde var omöjligt. Den här investeringen har varit så lyckad och har sänkt våra kostnader markant. Som en konsekvens har vi kunnat sänka våra premier med 80 procent. Till stor del för att vi jobbat förebyggande, säger Lena Hök.
Skandia är inte ensamma om att inse att kostnader för förebyggande åtgärder är mer lönsamt än att ta kostnaderna när något redan har gått snett. Trots det är det fortfarande svårt att få loss resurser för att jobba förebyggande med åtgärder för social hållbarhet, exempelvis att jobba för en bättre arbetsmiljö eller se till att barn med problem får hjälp att klara av skolan.
— Många som jobbar med de här frågorna, till exempel hr-specialister, lärare eller socionomer, vill jobba förebyggande. De vet vilka effekter det ger men deras organisationer är sällan designade för att mäta och styra mot långsiktiga, sociala mål. Strukturen fokuserar ofta på det reaktiva, trots att vi vet att det vore bättre att fånga upp risker i ett tidigt skede och jobba proaktivt.
För att hjälpa till att vända på systemen har Skandia i många år arbetat med stiftelsen Idéer för livet. Med hjälp av forskare har de räknat på effekterna av förebyggande, snarare än reaktiva, insatser.
— Ett exempel är kommuner som satsar på stöd till föräldrar med barn som har problem med utagerande beteende. Varje ­tusenlapp som kommunen satsar skapar redan efter ett år ett dubblerat mervärde. Det innebär 100 procents avkastning, något de flesta företag bara kan drömma om att nå, säger Lena Hök.
För att få de här effekterna är det viktigt att våga satsa. Och för att våga satsa krävs det att metoden är validerad och att det går att mäta effekten av att använda den. För att sprida kunskap om hur det kan göras har Lena Hök, tillsammans med Gordon Hahn och Erik Jannesson, skrivit boken Så mäts socialt hållbart värdeskapande.
— Det har tidigare funnits en fördom om att det finns ett motsatsförhållande mellan det ekonomiska och det mänskliga. Mätningar och utvärderingar visar att det är fel. Att satsa pengar på förebyggande åtgärder är ekonomiskt lönsamt, men systemen är riggade för att diskvalificera ”mjuka frågor”. När sambandet kan visas med siffror, då går det att styra om verksamheter och då kan vi nå riktigt, riktigt långt.