Ulla Sundqvist
Ålder: Pensionär till hösten
Bor i: Ås
Familj: Ensamstående, en dotter, två barnbarn
Antal år inom Samhall: 6 år
Fritid: Åker gärna skidor, plockar bär, försöker komma igång med att läsa igen, leker med barnbarnen, värdesätter samtal med människor.

Karl-Ove Karlsson
Ålder: 56 år
Bor i: Hackås
Familj: Gift, två utflugna barn
Antal år inom Samhall: 16 år
Fritid: Har ett stort trädgårdsintresse, idrottsledare, missar inte ett Formel 1-lopp på TV.
Idyllen kunde inte vara mer fulländad, med betande hästar, röda stugor och Oviksfjällens snöfläckar som långt borta lyser vita mot nyplöjda åkrar och taggig granskog.
I lilla Aspås, väster om Östersund, ligger både kyrka och skola mitt i byn. Skolan har 78 elever, från förskola till årskurs sex. På skolgården sladdar några grabbar i gruset med sina cyklar, på gräsplanen intill spelar en fjärdeklass årets första fotbollsmatch.
I denna miljö arbetar i dag Ulla Sundqvist som speciallärare, ett yrke hon varit trogen sedan tidigt 1970-tal.
– Det är ett levande arbete. Att få se barnen växa och utvecklas är alltid lika fantastiskt, säger hon.
Ändå var Ulla häromåret nära att ge upp. Stress på jobbet, med ökade psykosociala problem och högre krav på barnen, i kombination med en långvarig smärtproblematik tog nästan knäcken på henne.
Tre protesoperationer, ont i ryggen, diffusa arbetsuppgifter och chefer som kom och gick tog udden av glädjen i mötet med barnen.
– När det snurrade som mest gick det så långt att en läkare tyckte att jag skulle förtidspensionera mig, berättar Ulla.
Ungefär samtidigt startade Samhall i Sundsvall ett projekt riktat mot lärare som var på väg att bli utbrända men som ville fortsätta arbeta. I stället för sjukskrivning ville Samhall erbjuda anpassade arbetsuppgifter, ta vara på lärarnas kompetens och därmed även ge dem möjlighet att bli kvar i yrket tills de går i pension.
– Vi anställde hundra lärare och har gjort hundra olika anpassningar, säger Karl-Ove Karlsson, personalledare på Samhall i Östersund och Ulla Sundqvists närmaste chef.
Vi slår följe med Karl-Ove när han gör ett av sina regelbundna besök på Ulla Sundqvists arbetsplats i Aspås. Hans huvuduppgift är att hålla henne om ryggen och vara behjälplig om det skulle uppstå frågetecken.
– Utan förankring i organisationen och ett gott samarbete med skolans rektor hade projektet aldrig blivit så lyckosamt, konstaterar han.
Ulla minns hur hon första gången hörde Karl-Ove berätta om upplägget av projektet och hur hon insåg att det kunde vara något för henne. Hon sa upp sig från kommunen, blev anställd av Samhall och upprättade i samråd med skolans rektor en handlingsplan där det tydligt angavs vilka hennes arbetsuppgifter skulle vara.
– Det viktigaste i upplägget var att jag bara skulle vara på en skola och att jag efter en smärtnatt hade möjlighet att arbeta hemifrån. Bara vetskapen om detta har gjort att jag inte haft lika ont längre, berättar hon.
Med en långvarig och stabil lösning på Ullas arbetssituation, där Karl-Ove alltid funnits tillgänglig som bollplank och diskussionspartner, har hon kunnat vila i tryggheten att det inte funnits något frågetecken på arbetsplatsen som inte har gått att räta ut.
Dessutom har hon återerövrat livslusten. Hon läser, tränar, träffar barnbarnen. Kort sagt: hon mår bra.
– Jag har verkligen känt att jag haft ett stort stöd för att kunna utföra mitt arbete på bästa sätt, säger Ulla och kastar en blick ut genom fönstret där fotbollen ersatts med brännboll.
Och för Karl-Ove, som tidigare enbart arbetat med Samhalls olika industriprojekt, har lärarprojektet gett honom nya insikter om lärarnas arbetssituation.
– Tidigare såg jag lärare som en ganska gnällig yrkesgrupp men jag förstår nu hur tufft och krävande deras arbete verkligen är, säger han.
– Men, tillägger Karl-Ove, jag har också lärt mig att även små förändringar i en besvärlig arbetssituation kan hjälpa folk att gå i mål på ett värdigt sätt.
Text: Mats Wigardt  |  Foto: Frida Sjögren