Det råder ett lugn i rummet. Hemkära pysselljud. Pappersfras. Händer som rör sig i vana banor, i ständig rörelse. På borden framför de fem kvinnorna på Samhall i Östersund ligger travar med ark, avigsidan upp. Några svepande handrörelser senare ståtar en färgglad strut i handen på Annika Dahlberg. Hon kikar ner i botten på struten och suckar.
– Åh, det går troll i strutarna i dag. Ser du hålet i botten? Så får det inte vara. Och öronen är helt olika …
Det är noga med vikningen av strutarna, Åre Chokladfabriks signum. Det yttre arket och smörpapperet ska vara jämna i kanten, struten ska vara ljustät i botten och öronen som blir när de fyrkantiga papperen snotts ihop till en strut ska helst vara lika stora.
– Det gör inte så mycket med öronen, du är jättebra på att vika, hojtar Gunilla Olsson från hörnet och förklarar: de ska ju vikas ihop sedan när pralinerna ligger i så det syns inte, men helst ska öronen vara lika stora.
Gunilla Olsson hör till veteranerna, hon har varit här i 17 år, lika länge som bordskamraten Lena Edin. De kan båda två ”vika i sömnen”. Det kan låta som en lång tid men strutarna är i ständig förnyelse. Nya färger och mönster efter säsong.
Svea Widgren håller koll på ordrarna från Åre Chokladfabrik. Varje morgon uppdaterar hon vilket antal som ska vikas av de olika sorterna. Till Åre Chokladfabrik kommer de färdiga strutarna någon dag senare.
Med största leveranssäkerhet.