Carl Bennet anländer till vårt möte med privatchaufför. Lite försenad. Men bilresan från Göteborg till Stockholm har använts väl och han ler nöjt när han kliver ur och hälsar. Bakom leendet finns ett positivt besked från arbetsmarknadsministern. Nu kan förhandlingarna börja med arbetsmarknadens parter.

– Tänk bara, här finns en potential utan dess like! Lärlingsjobb kan sätta tusentals arbetslösa ungdomar i arbete och integrera nyanlända på arbetsmarknaden, säger han och tar ett fast grepp om både rock och portfölj i blåsten på Klarabergsviadukten.

Lärlingsjobb enligt tysk modell är en hjärtefråga, så självklart är han nöjd när han fått med regeringen på samma spår, men mer om det ­senare. Först lite om Carl Bennet själv. Under åren i näringslivets rampljus har han beskrivits både som turbokapitalist med hårda nypor och som den röda friherren med hjärtat i socialdemokratin. Känner han igen sig i beskrivningen?

– Kapitalist blir jag självklart eftersom jag är med och utvecklar företag som skapar värde för många fler än jag själv. Turbo är att det måste gå undan. Turbokapitalist är ju en lite fräsig benämning … själv vill jag hellre se mig som en lagspelare som ser till att det inte bara är jag som bestämmer, men det är klart att jag vill se resultat.

Att han skulle vara socialdemokratins favoritkapitalist stämmer väl inte riktigt heller.

– Jag har ju kontakt över hela den politiska linjen. Att jag kallats för den röde friherren är nog för att jag tycker att det man gör i näringslivet ska komma alla till del. Jag tror på en klok fördelningspolitik.

För att vara rankad som Sveriges 14:e rikaste och dessutom adlig är det slående hur vanlig Carl Bennet faktiskt upplevs. Kanske är det den mjuka Helsingborgsdialekten eller det faktum att han är lika svag för de framdukade wienerbröden som vem som helst. Visst är han präglad av sin barndom, även om han inte ser någon särskild fördel i att vara friherre. Inte har det varit någon nackdel heller. Men att tro att det skulle ge en särskild position – det vore ett misstag, anser han. Viktigare för hans livssyn har varit att växa upp på landet.

– Är man uppvuxen på en gård lär man sig arbeta och man lär sig att alla anställda behövs. Jag har själv kört traktor, gallrat betor och dragit mållor. Det har varit bra, ska du veta.

Övriga företag engagerade i utbildningsprojektet i Indien är Autoliv, Ericsson, FAM, Saab och SKF.

I dag bor Carl Bennet i Göteborg. CBAB:s kontor har utsikt över Slottsskogen och ligger i lokaler som först byggdes till labb för Nobelpristagaren i medicin Arvid Carlsson. Men intresset för forskning och högre utbildning sitter inte bara i företagets väggar. Varje år stödjer CBAB olika forskningsprojekt med närmare 20 miljoner kronor.

– Det är viktigt att skapa kunskapsmiljöer och jag tror väldigt mycket på vetenskap på tvären. Hade världens problem kunnat lösas med ekvationer hade vi inte haft några problem. Det krävs något mer och där kommer humanismen och samhällsvetenskapen in. Vad jag vill åstadkomma? Jag stödjer inte bara områden där jag är verksam, men kan jag skapa förutsättningar för utveckling i områden där jag är verksam kan jag också bidra till att skapa bra förutsättningar för utbildning, forskning och jobb.

Jobbskapande är viktigt. Att hålla arbetslösheten nere gynnar alla och att få bukt med arbetslösheten bland unga har särskilt engagerat honom.

– Ungdomar är en kompetens att ta vara på och att vara arbetslös är ingen bra start på livet. Det skapar en besvärlig situation både för den enskilde och för samhället.

Hans lösning heter lärlingsjobb, enligt tysk modell. Varje år går närmare 500 000 tyska ungdomar in i lärlingssystemet. Hälften har jobb på sin praktikplats direkt, redovisar han, och räknar om till svenska förhållanden. Även om vi bara skulle vara en tredjedel så bra som tyskarna skulle det innebär jobb för närmare 8 000 ungdomar årligen. Dessutom skulle kompetensförsörjningen vara tryggad.

– Det här skulle också vara väldigt bra för nyanlända. I mitt system pluggar man halva ­tiden och jobbar halva, och får samma lön som en student lånar. Då lovar jag dig att SFI (Svenska för invandare) skulle klaras av på ett år i stället för sju. Vilken integration!

Det var just det här med lärlingsjobb för nyanlända som arbetsmarknadsministern nappade på under morgonens samtal i bilen till Stockholm.

– Jo, det är bekräftat. Nu ska det verkliga jobbet göras av arbetsmarknadens parter och uppgörelsen ska kopplas till kollektivavtalen så att det inte råder någon konflikt. Men lärlingsjobben för ungdomar är redan i gång. Fast det går för långsamt. Vi har i dag 200 ungdomar och 16 skolor engagerade och fler ska det bli.