Ställd inför en obehaglig sanning har varje människa två val: att titta bort eller att agera.
Den insikten har drabbat Anna Ryott vid två avgörande ögonblick i hennes liv.
När hon var åtta år gammal åkte hon tunnelbana med sin mamma och såg en äldre kvinna som ramlat på perrongen. Kvinnan hade slagit sig illa och blödde från ansiktet. Ingen stannade och hjälpte henne, förutom Anna Ryotts mamma. Hon bad Anna stanna hos kvinnan och sprang i väg för att hämta hjälp. Anna förstod inte hur så många vuxna människor bara kunde fortsätta att gå, som om ingenting hade hänt.

Nästan 24 år senare, när hon själv hunnit bli mamma och hade avancerat till rollen som vice vd för reklambyrån Storåkers McCann, gick hon för att lyssna på ett föredrag av USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright.
På plats fanns delar av Sveriges maktelit. Det var ett alarmerande föredrag som Albright inledde med orden ”Jag är oroad över hur världen ser ut i dag”.

När hon hade talat klart ville Anna Ryott resa sig upp och skrika: ”Nu går vi inte härifrån förrän vi har enats om en plan för att lösa detta! Vi i västvärlden har pengarna, vi har resurserna vi har kunskapen och vi har makten.” Men alla gick därifrån och tillbaka till sina vanliga liv, som om ingenting hade hänt.
– Jag insåg där och då att det är upp till mig. Jag måste agera och ta ansvar. Jag kunde inte vänta med att förändra världen, säger Swedfunds vd Anna Ryott när vi träffar henne på den statligt ägda utvecklingsfinansiärens kontor på Drottninggatan i Stockholm.

Mötet med Albright blev ett vägskäl. Anna Ryott kom att söka en tjänst som marknads- och insamlingschef på Unicef och hennes liv tog en ny riktning. Tre år senare utsågs hon till generalsekreterare för SOS Barnbyar och sedan oktober 2013 är hon vd för Swedfund.
Bakom vägvalet fanns en gnagande vetskap om att hennes barn någon gång i framtiden skulle konfrontera henne med frågan:
”Vad gjorde du för att förhindra att 21 000 barn under fem års ålder dog varje dag av orsaker som ni kunde ha förebyggt?”
– Jag vill kunna svara att jag gjorde allt jag kunde för att förhindra detta, säger Anna Ryott.

Under åren på Unicef och SOS Barnbyar var hon nära verksamheten, nära liv och död. Hon reste regelbundet till platser där dessa hjälporganisationer räddar liv. Hon bär med sig solskenshistorier och tragedier som har etsat sig fast i minnet.
På Swedfund, som har målet att utrota fattigdom genom hållbart företagande, blir utmaningen en annan.
– Under de sju år jag arbetade med att hjälpa barn som är undernärda och övergivna, eller har föräldrar som dör i sjukdomar, blev det allt tydligare för mig att vi måste bekämpa roten till det onda, säger Anna Ryott.
Flera undersökningar ger samma besked: det som verkligen gör skillnad och kan lyfta människor ur fattigdom är arbete.

Att det första millenniemålet – att halvera extrem fattigdom och svält – uppnåddes var framför allt jobbens förtjänst. Nio av tio jobb i utvecklingsländer skapas i den privata sektorn.
När Världsbanken frågade 60 000 människor som lever i extrem fattigdom om vad de själva tycker är viktigast för att komma ur fattigdom var svaret entydigt: jobb.
Anna Ryott är fortfarande besjälad av tanken på att rädda världen, men nu sker fattigdomsbekämpningen från ett annat perspektiv.
I Etiopien träffade hon en kvinna som hade fått arbete i en textilfabrik. Anna Ryott frågade henne vad jobbet hade inneburit och kvinnan berättade att hon äntligen såg en framtid och att hon kunde försörja sin tvååring. Så tittade hon Anna Ryott djupt i ögonen och sa: ”Men framför allt betyder det oberoende.”.

– Vi tar mycket för givet hos oss, men för mig blev det så tydligt att ett arbete betyder möjlighet till självkänsla och att förverkliga sina drömmar, säger Anna Ryott.
Redan under tiden på SOS Barnbyar var hon övertygad om att näringslivet inte bara har ett ansvar att engagera sig i välgörenhet och att bidra till en bättre värld; det är dessutom lönsamt.
Hon myntade begreppet CSP – Corporate Social Profitability – som en kontring till CSR som handlar mer om ansvarstagande än om vinst.
Under tiden på Swedfund har Anna Ryott bara blivit mer övertygad om att hållbarhet och lönsamhet går hand i hand.
– Vårt uppdrag är att bekämpa fattigdom genom hållbart företagande. Vi har en unik affärsmodell som jag skulle vilja skicka på export till resten av världen, säger hon.
Swedfunds modell är en slags trestegsraket; varje företag måste uppfylla tre fundament om en investering ska vara aktuell:

För att nå resultat samarbetar Swedfund med andra finansiella eller industriella aktörer, som H&M med textilfabriker i Afrika eller Scania för att utveckla tillverkningen av biogas som fordonsbränsle i Indien.
– Vi bidrar till ett positivt klimatavtryck samtidigt som Scania bygger sin affär och lokala arbetstillfällen skapas. Det är ett exempel där alla blir vinnare, säger Anna Ryott.

Hon är optimist, men alls inte naiv. Hon påpekar att 17 000 barn – till skillnad mot 21 000 för fem år sedan – dör varje dag av orsaker som omvärlden kunde ha förhindrat.
– Jag är fortfarande arg för att vi låter detta ske. Och jag blir bedrövad när vi använder ord som flyktingströmmar och volymer när det handlar om människor med namn och rättigheter, säger Anna Ryott.
Samtidigt ser optimisten i henne att det nu står ett fönster på glänt, där en strimma hopp tränger in om flera aktörer samverkar.
– Nu är det dags för civilsamhälle, organisationer, politiker och näringsliv att leverera tillsammans. Världens ledare lyckades enas kring de nya utvecklingsmålen i Agenda 2030 som syftar till att utrota fattigdom och hunger. Klimatmötet i Paris var en större framgång än vad många förstår. Vi har en gemensam agenda. Nu är det upp till oss, säger Anna Ryott.
Hon kommer inte att titta åt andra hållet.