Efter ett par ganska jobbiga år som arbetslös fick Ida Thorebring från Tranås frågan från Arbetsförmedlingen om hon hade testat att jobba med städ någon gång. Det hade hon inte men var positiv till att försöka.
– Mina föräldrar har alltid sagt att det är viktigt att jobba och att man ska ta chansen om man får den.

Idag jobbar Ida på Norrskolan i Tranås.
– Tidigare var jag på större skolor. Det blev lite för rörigt för mig. Här känns det jättebra. Skolan är lagom stor och tempot är lagom högt. Vi är fem personer från Samhall som städar på skolan. Vi jobbar oftast två och två och städar under skoldagen. Vi anpassar oss efter de tider som gäller och det brukar funka bra, säger Ida som gärna tar sig tid att prata med barnen.
En del vill prata eller kanske få en kram. Andra är blyga och håller sig i bakgrunden. Själv kan hon känna igen sig i de blyga barnen.
– Jag sade inte mycket när jag var i deras ålder och höll mig mest till en kompis. Vi håller faktiskt fortfarande ihop. När jag blev äldre och gick bibelskola blev jag mer social. Det året påverkade mig mycket och det är jag tacksam för.

Sedan Ida började jobba för Samhall, och klär sig i företagets arbetskläder, märker hon ibland att en del tittar lite konstigt på henne.
– Det är inte ofta, men det händer. Förr var det kanske ännu mer en stämpel på något sätt. I dag tror jag att de flesta vet vad Samhall faktiskt är. Själv hade jag inte något paket av fördomar när jag fick jobbet. Bara viljan att göra mitt bästa, säger Ida som vet vilket lyft en fast anställning kan innebära.

Som arbetssökande tvingades hon ofta tacka nej till kompisars frågor om att gå på bio eller ut och äta. Pengarna räckte helt enkelt inte till. Nya kläder hamnade också långt ned på prioriteringslistan. I dag kan Ida planera resor och nöjen. Hon har eget boende och rutiner som hon mår bra av.
– Som arbetslös kunde det bli flera timmar varje dag i tv-soffan. Det var inte roligt i längden. Nu har jag arbetskamrater och känner mig gladare.

När hon blickar framåt finns det ett par drömmar som hon hoppas få förverkliga någon gång. Förutom huset på landet drömmer Ida om att driva ett kafé. Det ska vara ett ställe dit ungdomar kan komma och det ska vara öppet på helgerna. I dag är det svårt för ungdomar att hitta en bra samlingsplats.
– Skulle det bli ett jobb ledigt på något kafé så skulle jag nog söka det, om jag inte är för feg. Jag behöver ju inte börja med att starta eget. Det kan vara bra att få lite erfarenhet som anställd först, resonerar Ida som inte direkt utgör sinnebilden av en fegis.
Tvärtom. Här är en tjej som det nog kan hända spännande saker omkring framöver.