Intervjuer ger han sällan. De få gånger han talar om sjukdomen som låst in honom i den egna kroppen gör han det aldrig med självömkan. Eller som hans dotter Lucy Hawking sade vid ett Sverige­besök för ett par år sedan:
– Att aldrig klaga är en av hans största bedrifter. I en av de få intervjuer han faktiskt gett förklarar han för The New York Times att han alltid försökt övervinna sjukdomens begränsningar och leva ett så fullt liv som möjligt.
– Jag har inte mycket positivt att säga om motorneuronsjukdom. Men den har lärt mig att inte tycka synd om mig själv, eftersom andra har haft det värre än jag och inte har kunnat fortsätta på samma sätt. Jag är lyckligare nu än innan sjukdomen utvecklades. Jag är lyckligt lottad som arbetar med teoretisk fysik, ett av de få områden där funktionsnedsättningen inte är ett hinder, sade Stephen Hawking i den intervjun.
Stephen Hawking är nog världens mest kända i dag levande forskare. Nervsjukdomen som gjort att han bara kan kommunicera med omvärlden med hjälp av en dator, som han styr med en kindmuskel, har gett honom en närmast ikonisk status.

Stjärnstatus även utanför forskningsvärlden hade han långt innan filmen om hans liv The Theory of Everything gick upp på svenska biografer 2015. Star Trek-fans har till exempel kunnat se honom på rymdskeppet Enterprise. Han har retats med fysikerna i tv-serien The Big Bang Theory och han har flera gånger dykt upp som tecknad figur i Simpsons. Till exempel. Ändå är det få som känner till vad hans forskning egentligen handlar om, trots att Stephen Hawking för alltid förändrat vår kunskap om universums svarta hål.
Han var bara 21 år gammal när han fick diagnosen ALS (amyotrofisk lateralskleros), en motorneuronsjukdom som gör att de nervceller som styr muskulaturen bryts ner och så småningom slutar att fungera.
Året var 1963 och läkarna gav Stephen Hawking två år kvar att leva. Mer än ett halvt sekel senare är han fortfarande aktiv. På frågan vilket råd han skulle ge till andra som diagnostiserats med en svår sjukdom så som ALS blev svaret:
– Mitt råd till andra med funktionsnedsättning är att fokusera på sådant du, trots din funktionsnedsättning, kan göra bra i stället för att sörja över det du inte klarar av. Låt dig inte funktionsnedsättas själsligt såväl som fysiskt!
Ständigt lika orädd för att ta sig an de allra svåraste frågorna om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg har Stephen Hawking inspirerat en hel värld. Med sitt intellekt har han ­bevisat för världen att fysiska begränsningar inte behöver stå i vägen för framgång. Och han har lyckats förena familjeliv och forskning i teoretisk fysik med resor och offentliga föreläsningar över hela världen.
Till en början var målet med alla resor att besöka forskningskonferenser. Med tiden tog egna föredrag inför publik över, speciellt efter publiceringen av hans bästsäljare Kosmos: en kort historik, 1988.
Överallt har han fascinerat både forskare och lekmän när han förmedlat sin kunskap om universums gåtor. När han deltog i en konferens om Hawkingstrålning på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 2015 lockade hans offentliga föreläsning flera tusen besökare.

Sjukdomen har bidragit till Stephen Hawkings stjärnstatus, men den har också gjort det mycket svårare för honom att forska. När han inte längre kunde använda sina händer och göra anteckningar fick han utveckla egna tekniker för att göra beräkningar i ­huvudet.
I den dokumentär som gjordes om hans liv 2013 berättar han hur han utvecklat ett unikt sätt att tänka, en sorts egen superförmåga att manipulera avancerade former och matematiska topologier i huvudet.
– När jag förlorade finmotoriken i mina händer blev jag tvungen att resa genom universum i tanken och försöka visualisera hur det fungerade, säger han i filmen.
Förutom att bredda sitt intellekt utvecklade han också sin koncentrationsförmåga. I samma dokumentär säger hans mamma Isobel Hawking att även om det är svårt att drabbas av en sjukdom så är Stephen Hawking på många sätt mer lyckligt lottad än andra eftersom han klarar att hålla så mycket i huvudet samtidigt.
Och det är inte alls säkert att han varit lika ­fokuserad om han haft samma rörlighet som andra. Många har vittnat om att Stephen Hawking var en lysande student, men att han egentligen också var lat och nonchalant och hellre hittade misstag hos sina lärare än att plugga.
Han var också envis och kompromisslös – två egenskaper som med all sannolikhet bidragit till att han aldrig gett efter för sjukdomen. När han fick beskedet att han drabbats av ALS tappade han helt livsglädjen, men kom snart fram till insikten att han lika gärna kunde ägna tiden han hade kvar åt att göra något bra.
Det har funnits gånger då läkarna har gett upp hoppet och trott att sjukdomen till slut skulle släcka hans livslåga. Men hittills har han tagit sig igenom varje kris och nyligen fyllda 75 år hoppas han fortfarande att en dag kunna få resa till rymden.