Rebecca Nilsson är anställd som skogsarbetare på Samhall och har skogarna i Blekinge och Småland som arbetsområde. I ett lag bestående av tre personer röjer hon skog, kör motorsåg, stamkvistar och plockar ihop stammar och träd. Myten är att en skogsarbetare är stor, stark och orädd berättar Rebeccas chef Kai Berglund, personalledare för Samhall Skogsservice i Blekinge som anlitas av privata markägare och skogsbolag.
– Rebecca är villig att lära sig och det värdesätter jag högt. Många tycker att skogen är en farlig plats men det är inte farligt om man gör rätt. Visst måste man ha respekt för skogen men man får inte vara rädd, säger Kai.

Rebecca har kanske inte de fysiska förutsättningarna men hon gör ett utmärkt jobb. Hon har de egenskaper som är viktiga för ett arbete i skogen och är inte främmande för att ta hjälp från de som är mer erfarna om hon är osäker. Att Rebecca inte infriar myten om att vara stor och stark bekymrar henne inte.
– Lite styrka krävs väl när man kör motorsåg, men det går bra. Bra balans är en fördel för det är stockigt och stenigt där vi jobbar, säger Rebecca.
Det bästa med att jobba som skogsarbetare är just möjligheten att få vara utomhus och några direkta hinder kan Rebecca inte komma på.
– Det skulle vara röjselen som jag har på mig. Den är anpassad för män, skrattar Rebecca.

Kai är fast besluten om att allt går och att alla kan. Han tror att hans tidigare jobb med grovt kriminella har stärkt övertygelsen om att det är så.
– Det enda som inte fungerar är tennsoldater, spädbarn och trasiga klockor. Jag är också övertygad om att jag aldrig gör fel. Jag gör det bara på ett annat sätt. Det gäller att inte sätta upp hinder utan se till vad människan är bra på, säger han.
Kai tycker att Samhall måste ge fler personalledare möjlighet att komma ut i verksamheten och inte bara sitta med pappersarbete. Det krävs också att nya personalledare kommer in.
Om Rebecca skulle ge något råd till en person som vill jobba i skogen men tvekar på om det är en lämplig sysselsättning, säger hon:
– Vill man ska man göra det.
Text: Camilla Aronsson