Grått, blåsigt och fullständigt genomtråkigt. Industriområdet utanför Ulricehamn är allt annat än ett piggelinpiller och Bolons kontor och fabrik smälter perfekt in i tristessen. I alla fall vid en snabb ytbesiktning. Men så snart man kommer innanför tröskeln öppnar sig designhimlens portar. Man kan nästan tro att man befinner sig på ett arkitektkontor på Manhattan. Eller en reklambyrå i London. Eller kanske ett modeföretag i Milano. Men icke.

Här tillverkas vinylgolv för offentlig miljö, en produkt som ansetts så omåttligt ointressant att den inte ens funnits på agendan för inredare och arkitekter. Det var innan systrarna Annica och Marie Eklund golvade världen med nytänkande design, djärva färgval och stark hållbarhetsprofil. Sedan tredje generationen Eklund tog över familjeföretaget 2003 har antalet anställda gått från 35 till 130, omsättningen ökat från 60 till 382 miljoner och en egen återvinningscentral skapats i fabriken i Ulricehamn.

Från receptionen, uppför spiraltrappan, genom den smala korridoren förbi de inglasade kontoren och nedför nästa trappa mot fabriken andas varenda kvadratcentimeter design. Golv, väggar och möbler är klädda med företagets vinylvävar i ett dovt lapptäcke av de senaste årens kollektioner. Här och där finns små oaser med sittplatser, inredningsböcker, glossiga magasin och halvknasiga, formgivna designobjekt. Inne på toaletten, som tapetserats med stora fåglar mot rosa bakgrund, står konstglas av Åsa Jungnelius och det första man ser innanför dörren till Marie Eklunds rum är en välfylld klädställning med exklusiva damkläder i sobra färger.

– Både Marie och Annica är väldigt modeintresserade och de brukar ta hit saker som de inte använder längre, så får vi som jobbar här plocka om vi vill, förklarar Alexandra Pérez Liberg som jobbar med Bolons pr.

En idé som kan tyckas lite udda, men som ligger helt i linje med Marie och Annicas värderingar kring återvinning och relationer. Goda relationer har högsta prioritet, oavsett om det gäller familj, anställda, samarbetspartner eller kunder. Ett exempel på det är Björkudden i Ulricehamn, en villa som Bolon införskaffat för att kunna erbjuda långväga kunder och gäster ett familjärt och trivsamt boende.

– Vi är väldigt måna om varandra här. För oss är det en självklarhet att alla i företaget har samma värde och vi är som en familj. Vi brukar till och med kalla oss ”bolonare”, säger Marie när vi landat vid hennes kopparklädda arbetsbord och Annica har kopplats upp via telefon från Stockholm.

Oavsett om man jobbar i fabriken, vilket cirka hälften av de anställda gör, eller på kontoret är alla ”bolonare” väl införstådda med ägarnas vision och företagets femårsplan.

– Alla ska veta vart vi är på väg. Det är avgörande för vår framgång. Både jag och Annica är den typ av ledare som vill ha med hela teamet och bolla för att ta kloka beslut, menar Marie.

Med nästan hela verksamheten samlad i en och samma fastighet skapas förutsättningar för både god sammanhållning, effektiv kommunikation och snabb produktutveckling.

– Eftersom vi äger fabriken ligger vi ofta hästlängder före konkurrenterna. Vi kan till exempel väldigt snabbt styra om produktionen om en arkitekt vill ha en speciell färg, säger Marie.

Under många år tillverkades bara själva väven till vinylgolven på fabriken i Ulricehamn, då Bolon inte hade tekniken för att göra baksidesbeläggningen som ger mattan stadga. År 2012 beslöt systrarna att investera svindlande 150 miljoner kronor i en maskin och hämta hem även den delen av tillverkningen, som då låg i Belgien. En ovanlig åtgärd i tider när andra outsourcar till låglöneländer för att öka lönsamheten. Men Marie och Annica konkurrerar inte med låga priser. Deras ”usp” handlar om design, kvalitet och återvinning, precis som när farfar Nils-Erik Eklund startade Bolon 1949. Nils-Eriks trasmattor, vävda av vinylspill från en fabrik för bland annat förkläden, var något helt unikt i efterkrigs­tidens Sverige.

70 år senare består Bolongolvet till 33 procent av återvunnet material och inom kort ska siffran ha ökat till 50 procent. Att PVC kan återvinnas upp till åtta gånger och att ett Bolongolv håller i minst 15 år ger goda förutsättningar för en helt cirkulär produktion i framtiden.

– Vi jobbar både på nationell och internationell nivå för att hitta samarbeten för att öka andelen återvunnet material och vi har kommit oerhört långt. Vi kan med stolthet säga att vår produktion har noll procent avfall när det gäller material som är återvinningsbart, säger Marie.

Sedan 2014 har Bolon en egen återvinningsanläggning och 85 procent av de nyproducerade råvarorna kommer från företag inom 25 mil från Ulricehamn.

Företaget har en hållbarhetsgrupp som jobbar med att utveckla nya material och metoder och som har skapat en rad egna tekniska lösningar, bland annat en maskin för att mala ned och återvinna de grova mattrullarna. Just nu fokuserar utvecklingsavdelningen på att hitta alternativa källor för återvunnet material och nya förnybara råmaterialkällor, liksom att skapa system för återköp av sålda produkter för återvinning.

– Plast lämpar sig extremt väl för långlivade produkter och slitutsatta ytor som golv, fönster, vattenrör och så vidare. Och vi använder bara den bästa plasten, samma som finns i barnleksaker och blodpåsar. Ur mitt perspektiv bör plast inte användas i engångsprodukter – materialet har ett högre värde än så, förklarar Marie.

Systrarna Eklund tycker att plast har fått ett oförtjänt dåligt rykte.

– Visst har vi en plastprodukt, men våra golv är extremt hållbara ur ett användarperspektiv och det är en stor miljöfördel att de kan rengöras utan kemikalier, säger Annica.

Hållbarhetsfilosofin, liksom modet att tänka i nya banor, tycks ligga i familjen Eklunds gener. Under 1970-talet utvecklade systrarnas pappa, Lars Eklund, tekniken för att skapa en riktig 70-talshit: breda förtältsmattor för campingliv. Lars är också hjärnan bakom dagens vinylgolv som på köpet ledde till att den tredje generationen Eklund lockades in i familjeföretaget. Som unga hade Marie och Annica inte en tanke på att ägna sina liv åt något så tråkigt som campingmattor. Marie pluggade mode och textil i Florens medan ­Annica ägnade sig åt hästhoppning på landslagsnivå. I mitten av 1990-talet hamnade systrarna trots allt i familjeföretaget, och allteftersom insåg de att export, marknadsföring, ekonomi och tillverkning var ganska ­spännande. Framför allt såg de designpotentialen i de relativt nya golven. Utan någon formell utbildning tog Annica och Marie över som ägare 2003, och på bara något år omvandlades Bolon från ett rent produktionsbolag till ett designvarumärke.

 – Vi visste precis vad vi ville från start. Vi ville attrahera de som vi själva var attraherade av: människor och företag inom mode, design, inredning och andra kreativa näringar, förklarar Annica.

De lättskötta, tysta golven, som kan pusslas ihop i oändliga variationer, slog ner som en bomb i branschen och affärs- och inredningstidningar slogs om att få de snygga, framgångsrika systrarna på omslaget – även i Sverige, trots att mattorna inte lanserades här förrän 2008. 96 procent av tillverkningen går i dag på export.

– Att vi har frontat företaget har varit en stor del av att vi har blivit så framgångsrika, men det var ingen medveten plan. Många har visst gillat oss och tyckt att vi är coola kvinnor, säger Marie.

Dramatiska uppgörelser, sårad fåfänga och ömma tår blir ganska lätt följden när ett familje­företag ska ömsa generationsskinn, men familjen Eklund tycks ha klarat hinder­banan utan att demolera familjefriden.

– Vi har alltid varit modiga och mamma och pappa har alltid stöttat oss i att våga. Sedan blev vi framgångsrika så oerhört snabbt och det bidrog säkert till att det gick så smidigt med övergången, menar Annica och Marie håller med.

Några större kontroverser dem emellan kan de inte påminna sig om.

– Vi bollar alla stora frågor med varandra och oftast är vi överens. Men visst kan det bli dynamiska diskussioner, inte minst om design och kanske mer nu än förr … Marie är mer stilren och jag är mer maximalist … och vi är ju väldigt kreativa båda två, säger Annica.

De har fått utlopp för sin konstnärlighet genom åren på flera sätt: Marie som kreativ chef fram till 2018, när de bytte roller med varandra, medan Annica har fotograferat för företagets kataloger och böcker. Dessutom har de engagerat sig med själ och hjärta i designersamarbeten, där kända internationella formgivare har fått sätta Bolons produkter i nya sammanhang, till exempel genom att klä möbler eller bygga en installation. Samarbetena har också blivit ett embryo till nästa steg i företagets utveckling: att hitta nya användningsområden för produkten. Just nu experimenterar Bolon med bland annat ull i vävarna för att få fram en mjukare textil känsla.

– Vi lägger all kraft på att utveckla våra produkter och vi tror att det är här framtiden finns, i att använda väven på helt nya sätt. Om tre, kanske fem, år kommer vi inte längre bara ligga på golvet, säger Marie.

Frågan är hur konkurrenterna som nafsar Bolon i hälarna ska agera på den utvecklingen. Marie och Annica är inte särskilt oroliga:

– Hela branschen tittar på oss, visuellt, marknadsföringsmässigt, tekniskt … Det är vi som är världsledande. De andra är i stället ”followers”.