Hon mötte dem dagligen, i mataffären eller på väg till och från skolan på cykel. Männen och kvinnorna som bodde på Tallebo, ett hem för vuxna med psykisk funktionsnedsättning i småländska Horda där Alice Bah Kuhnke växte upp, var en naturlig del av samhället.

— För mig har det alltid varit en självklarhet att människor ser olika ut och att alla får ha sitt eget sätt att vara. Att alla har rätt att ta plats. Jag tror att närheten till Tallebo under min uppväxt var en bidragande orsak till den övertygelsen, säger Alice Bah Kuhnke.
Många år har gått efter de vardagliga ­mötena i lilla Horda, men känslan för att ”alla ska få vara med” är samma nu som då för kultur- och demokratiministern. Alice Bah Kuhnke har precis hållit ett kort anförande för ett hundratal tjänstemän och förtroendevalda på SKL:s demokratidagar, och nu träffas vi för att prata om inkludering i samhället. Det märks att ämnet ligger henne nära hjärtat. Alice Bah Kuhnkes ögon smalnar och hon talar med skärpa.

— Det här är en väldigt viktig fråga som ytterst har att göra med hur vi bygger en levande demokrati. Vi har inte råd att låta människor stå utanför samhället och arbetsmarknaden. Jag tror dessutom vi får ett rikare och bättre samhälle om vi kan få med oss alla, även människor som bryter mot normer.
Alice Bah Kuhnke vet vad hon talar om: som afrosvensk i småföretagar- och frikyrkotrakter i Småland var hon och hennes syskon ovanliga fåglar på 1970- och 1980-talen. Hon brukar beskriva sin uppväxt som alternativ och vänster, men har aldrig upplevt att det satt några större spår i henne.
— Jag har nog alltid tagit lättare på sådant som inte bygger upp mig eller inte hjälper mig leva det liv jag vill försöka leva, har hon sagt i en tidigare intervju.
I dagens Sverige är det nog både lättare och svårare att vara annorlunda. Världen har vuxit, vi blir fler och fler som har en annorlunda bakgrund och acceptansen för det normbrytande har ökat. Men samtidigt som vi i dag har en ständigt pågående debatt om att alla medborgare ska ha samma rättigheter i samhället, viner iskalla vindar av nationalism i världen. Att i ett allt bistrare klimat arbeta för ett samhälle där alla får ta sin plats är en av Alice Bah Kuhnkes största utmaningar just nu.
— Absolut, jag är självklart orolig över det hårdnande klimatet i Europa och i världen. Det sker en indelning mellan vi och de som är farliga, den bidrar till en ökande polarisering som är skadlig för demokratibyggandet. Segregationen och klyftorna mellan grupper gör att människor med olika perspektiv på tillvaron inte möts. En oro är att vi som står för alla människors lika värde också börjar förflytta våra gränser. Motmedlet är att organisera oss, att samlas och tillsammans påminna oss om individens rättigheter.

Demokratiministern återkommer ofta till vikten av att organisera sig. Själv är hon en typisk ”gräsrotsperson” som alltid har engagerat sig i frågor som rör frihet och demokrati. Som ung fann hon utlopp för engagemanget inom Svenska Kyrkan och Rättvis Handel. Erfarenheter som satt prägel på henne, både som privatperson och som politiker.
— Vi kan komma långt med lagstiftning, men jag tror också att det är avgörande att skapa bra förutsättningar för människor att samordna sig. Vi har i Sverige en lång och fin tradition av att organisera oss i civilsamhället, att engagera oss i föreningar. Och när det handlar om människors lika värde och allas rätt att bidra till samhället så skulle vi aldrig varit där vi är i dag om vi inte hade haft civilsamhället. Det är människor i grupp som driver utvecklingen och som formulerar frågorna, det är jag övertygad om.
Du vill bryta utanförskap och skapa förutsättningar för att alla ska delta. Är vi på rätt väg mot detta i Sverige, tycker du?
— Både ja och nej. På pappret råder det väldigt goda förutsättningar för att skapa ett hållbart samhälle för alla, oavsett vilka vi är och var vi kommer ifrån, kanske världens bästa förutsättningar. Men samtidigt ser vi att vi har mycket kvar att göra, i dag har alla inte tillgång till samhället med samma villkor. Vi borde vara bäst i klassen, säger hon med eftertryck.
För Alice Bah Kuhnke är det mer än en ideologisk fråga, även om den förstås är väldigt central. Det handlar även om att det är olönsamt att inte inkludera alla i samhällsbygget, både för individen och samhället i stort.
Vårt samtal kommer in på de olika verkligheter vi lever i i Sverige i dag. I allt högre grad gäller att min värld aldrig kommer att möta din värld, om våra världar inte är väldigt lika varandra. Sociala medier driver på utvecklingen av så kallade filterbubblor, där vi till slut bara får nyheter och berättelser från vår egen lilla bubbla. Vi glider allt längre ifrån dem som ”inte är som oss” och bekräftar bara oss själva och de som är som vi. Alice Bah Kuhnke menar att vi alla har vårt eget ansvar att bryta oss loss från vår egen verklighetssfär.

— Det här är naturligtvis inte bra i längden. Många skulle må bra av att komma ut ur sin egen bubbla och sin egen verklighet. Jag tror vi måste spräcka bubblorna och ta del av andra verkligheter. Hur ser livet ut för andra? Vad kämpar andra med, och för? Ibland kan jag bli frustrerad av navelskåderiet — utvecklingen går framåt i många avseenden men när det gäller förmågan att sätta oss in i andras liv och verklighet går den ibland bakåt. Jag kan ju gå till mig själv där, mina flöden bekräftar ju bara mig och det jag tror på och ifrågasätter mig väldigt sällan.
För den som vågar spräcka sin egen bubbla finns fler verkligheter att ta del av. Alice Bah Kuhnke lovordar de företag som i dag anställer personer som upplever utanförskap och som har svårt att ta sig in i arbetslivet.
— Vissa företag är helt fantastiska. Det visste jag förstås innan också, men under mina år som minister har jag fått ta del av ännu fler berättelser om hur människor som bryter normer kan bidra på ett fantastiskt sätt. Det handlar om att ge plats för alla så att Sverige kan utvecklas i rätt riktning. Och ansvaret för att realisera det ligger på var och en av oss.