Det är en grå novemberkväll 2007. Morgan Ljungblad sitter i bilen på väg hem från jobbet som försäljningschef på en bilfirma i Mjölby. Han har åkt sträckan tusentals gånger förut. I en kurva händer det som inte får hända. En mötande bil kommer över på fel sida vägen. För att undvika frontalkrock svänger Morgan instinktivt åt höger men kör in i en mur, studsar tillbaka och hamnar tvärs över körbanan. Krocken är oundviklig. Den mötande bilen kör rakt in i sidan på Morgan. Sedan är allt svart.
– Jag vaknade upp en vecka senare på intensiven, totalt mörbultad. Jag kom inte ihåg någonting av olyckan. Läkarna och min fru fick berätta vad som hade hänt.
MORGAN HADE SLUNGATS bak i bilen, slagit huvudet i bakrutan, fått multipla frakturer i armar, rygg och revben, kompressioner i ryggraden och – värst av allt – två blödningar i hjärnan.
– Det upptäckte läkarna vid en röntgen på akuten precis efter olyckan. Tyvärr föll det sedan mellan stolarna när de övriga skadorna skulle behandlas och läka, eftersom hjärnblödningarna inte hade gett några akuta, synliga men.

I stället hamnade allt fokus på att ta hand om skadorna i armar, rygg och ben. Morgan är envis så, trots enorma smärtor, var han på benen efter bara tre veckor och blev utskriven. Han gick på rehabträning men fick klara sig till största delen på egen hand med hjälp av hustrun Gunilla.
– I efterhand kan jag tänka att vi borde fått mer hjälp från sjukhuset.
De skulle inte ha släppt mig så tidigt. Men jag visste inte bättre och är van att klara mig själv så jag ifrågasatte inte.
MORGAN BESTÄMDE SIG snabbt för att han skulle tillbaka till jobbet. Bara ett halvår efter olyckan var han tillbaka, då i en ny roll som försäljningschef i Göteborg med veckopendling.
– Då började min vansinnesresa. Jag öste på i min vanliga takt, trots stålkorsett, smärtor och morfintabletter.
Morgan beskriver sig själv som ett ånglok som ingen kan stoppa, inte ens de närmaste. Men efter ett år sa kroppen ifrån.
– Jag glömde saker, tappade ord och var extremt trött. Jag kunde sova 15 timmar per natt, jag som brukade snitta på fem. Droppen kom när jag satt i ett möte och glömde bort vad vi precis hade pratat om. Strax därefter kollapsade jag totalt. Då blev jag rädd!
Han förstod att något måste ändras så han sa upp sig från jobbet. Ledsen och vilsen, utan att veta vad som var fel och utan en plan för framtiden satt han på ett möte hos Försäkringskassan. Handläggaren undrade om Morgan, med sin historik, hade varit hos Hjärnskadeteamet. Det hade han ju inte.
– Där började resan tillbaka. Jag kom i kontakt med Hjärnskadeteamet 2010, vilket jag borde gjort redan 2007. Det var som en dörr öppnades. Plötsligt förstod jag varför jag var så glömsk och trött.

MORGAN FICK ÄVEN röntga hjärnan. Det visade sig att han hade två ärr av blödningen, skador som ger just de symtom han hade. Han gick hos teamet i ett år och lärde sig strategier för att hantera sin hjärnskada. Hela tiden med en oro för om han någonsin skulle kunna jobba igen. Men 2012 hände något som kom att ändra hans liv än en gång.
– Via Arbetsförmedlingen kom jag i kontakt med Samhall. Jag visste inte mycket om dem innan. Jag hade bara mina fördomar om vilka som arbetar där. Så det var med viss skepsis jag träffade dem.
Det blev en lyckoträff. En månad senare började Morgan på Samhalls regionledningskontor. Till en början med enkla arbetsuppgifter. Men efter hand ville han göra mer och kom med egna idéer för hur Samhall kunde förbättras. Det slutade med att Morgan, som har ett förflutet som utbildare inom telemarketing, byggde upp en helt ny avdelning för Samhalls besöksbokning. Avdelningen gjorde så bra resultat att de strax blev anlitade av andra regioner och så småningom även av externa kunder.
– Men allt arbete skedde i min egen takt. Jag jobbade aldrig mer än halvtid.
MÅLET MED SAMHALLS verksamhet är att de anställda så småningom ska gå över till vanliga jobb. Sedan 1 januari i år arbetar Morgan åter inom bilbranschen, som vd för LKPG Premium Cars, en bilfirma som ägs av en god vän.
– Tiden på Samhall har gett mig så mycket. Jag har fått enormt stöd, lärt mig massor om mig själv och fått syssla med det jag brinner för – att utveckla människor och se dem växa.
I dag har Morgan en femårsplan. I den ingår att vara vaksam, ha avstämningspunkter och ständigt vara uppmärksam på signaler på om han är på väg tillbaka ner i ”hålet”. Han jobbar fortfarande halvtid.
Trots de svårigheter olyckan har inneburit för Morgan har den lärt honom att se på livet med nya ögon.
– Tidigare jonglerade jag med minst sju käglor – jobb, föreningsliv, styrelsearbete, fritidsintressen, vänner, familj och en massa annat. Nu har jag lärt mig att det räcker med två käglor – familj och arbete.
Och så har han sin Gunilla, som har blivit lite bättre på att ”stoppa ångloket”.
– Hon har skaffat nya bromsbelägg till mig. Nu kan hon se till att bromsa om hon märker att jag ångar på för fort!