Ärligt talat
- 7 december, 2016
- 6 min läsning
Leif Östling, ny ordförande för Svenskt Näringsliv, är övertygad om att medarbetare som känner sig sedda och delaktiga presterar bättre. Det är inte bara en magkänsla. Han har siffror på det.
- 7 december, 2016
- 6 min läsning
FÖR SNART TVÅ DECENNIER sedan skrev en åttaårig pojke, som råkar vara min (skribentens, reds anm) systers son, ett brev till Scanias vd Leif Östling. Pojken älskade lastbilar och undrade om han kunde få en autograf. Förhoppningarna om svar från den store företagsledaren var lågt ställda.
Några veckor senare kom ett personligt brev som avslutades med Leif Östlings namnteckning och en hälsning: Håll utkik i posten så dyker det upp en överraskning. I ett paket kom en fin leksakslastbil, av märket Scania förstås. Den här historien berättar jag för Leif Östling när vi träffar honom i Näringslivets hus på Östermalm i Stockholm.
– Det var roligt att höra, säger Leif Östling.
Och så frågar han:
– Vad gör pojken i dag?
– Han är lastbilschaufför. Vägrar köra något annat än Scania.
– Är det sant? Det var verkligen roligt att höra.
I 23 ÅR VAR LEIF ÖSTLING Scanias vd. Sedan i maj i år är han ordförande för arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Kanske säger det personliga brevet någonting om hans ledarskap.
Han återkommer ofta till begreppet respekt för människan. Värderingarna fick han med sig från arbetarhemmet i Luleå och engagemanget i nykterhetsrörelsens scoutkår. Någonting hände också inom honom under en arbetsresa till São Paulo i Brasilien i slutet av 1970-talet.
– På väg hem sent på kvällarna såg jag högar med barn, åtta till tio stycken, som låg och sov intill en gatukorsning. De låg nära varandra, som hundar, för att hålla värmen. En höll vakt. Man kan inte gå oberörd från det. Upplevelsen kanske har lett till att jag lägger mer i orden respekt för människan, säger han.
Tidigt under sin chefskarriär började Leif Östling att prata om delaktighet.
– För 30–40 år sedan sågs människan inom industrin ofta som en produktionsfaktor, en maskin. Det var en vidrig syn. I dag värnar de flesta svenska företag och företagare om sina medarbetare. Man utbildar och lär dem att undvika risker. Hållbarhet handlar inte bara om koldioxidutsläpp, utan om att människor ska må gott, om att de ska arbeta i en bra miljö, säger Leif Östling.
För 30–40 år sedan sågs människan inom industrin ofta som en produktionsfaktor, en maskin. Det var en vidrig syn.
På Scania var han med om att riva hierarkierna. Inte för att det var modernt och lät vackert, utan för att det gamla ledarskapet, som han kallar militärt, fungerade så uselt.
Personalomsättningen var alldeles för hög, sjukfrånvaron och energiförbrukningen likaså. Resan mot ett mer hållbart Scania tog fart.
Ledorden som Leif Östling predikade var: Kunden först, respekt för människor och för samhället där vi jobbar, kvalitet i allt vi gör.
– I grunden handlade förändringen om att vi gick från att titta på människan som en statistisk varelse till att se på henne som en enskild individ. Då ser man att varje människa har olika kvaliteter. Det gäller att sätta samman grupper av människor som passar tillsammans och ge den här gruppen förtroende och ansvar, säger han och fortsätter:
– Det är bra att det här med bokstavskombinationer nu har kommit upp. Då kan vi på ett mycket mer fokuserat sätt analysera varje människa och inse vilka arbetsuppgifter han eller hon kommer att trivas med och ge förutsättningar för att leverera på ett bra sätt.
LEIF ÖSTLINGS STORY
1945 Leif Albert Östling föds och växer upp i en hyreslägenhet i Luleå. Föräldrarna kommer från bondgårdar på landsbygden i Norrbotten.
1952 Leifs pappa, som driver en framgångsrik byggfirma i Luleå, faller från en byggställning och får permanenta ryggskador och svåra smärtor. Han blir sig aldrig riktigt lik efter det.
1960 Leif väljs till den förste elevrådsordföranden på läroverket i Luleå. I Luleå är han även engagerad i nykterhetsrörelsens scoutkår.
1965 Kommer in på Chalmers och flyttar till Göteborg. Har sagt att han kände sig som en invandrare i en annan värld. Parallellt med studierna till civilingenjör pluggar han på Handelshögskolan.
1970 Träffar Christina på en kårdans i Göteborg. De har hållit ihop sedan dess och har två barn tillsammans.
1970 Kommer till Scania (då Saab-Scania). Han blir kvar i koncernen i fyra decennier, halva tiden som vd.
1974 Tar lastbilskörkort. Under den här tiden händer det att han tar lastbilen när han ska ut i Europa eller hem till Norrbotten.
1990 Gör ett av karriärens många uppmärksammade utspel. Han är kritisk till den svenska integrationspolitiken och förespråkar fri invandring.
1994 Utses till vd när Scania bryts ur Saab-Scania-koncernen och blir ett självständigt bolag. Scania blir världens näst mest lönsamma lastbilsbolag efter amerikanska Paccar.
2003 Utses till hedersdoktor vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, och vid Luleå Tekniska Universitet.
2009 Under finanskrisen mer än halveras Scanias orderingång. I stället för att säga upp medarbetare minskas arbetsveckan för samtliga anställda till fyra dagar, varav en och en halv dag ägnas åt utbildning.
2012 Avgår som vd för Scania och får en position i Volkswagens koncernledning.
PÅ SCANIA LEDDE DEN decentraliserade organisationen till att personalomsättningen under perioden 1990–2005 sjönk från 14 till 3 procent och att sjukfrånvaron sänktes till 3,5 procent jämfört med tidigare 11 procent.
– Lägre än så går nästan inte att komma. Förkylningar kan vi inte utrota, och vi vill inte att människor kommer sjuka till jobbet, säger Leif Östling.
Samtidigt sjönk energiförbrukningen per producerat fordon från 35 megawattimmar till under 10.
– Det finns ett tydligt samband mellan välmående medarbetare och produktivitet. Medarbetare som känner sig uppskattade och delaktiga i sina arbetsteam – för mig är det ett hållbart arbetssätt eftersom det ger låg personalomsättning, låg sjukfrånvaro, låg energikonsumtion och högre kvalitet. Men det tar tid att ställa om från gamla vanor, säger Leif Östling.
HÅLLBARHET HANDLAR också om ärlighet, menar han. Det bör prägla hela organisationen.
– Ett problem i dag är att allting ska vara så tillrättalagt. Det måste finnas en uppriktighet i samtalet, att våga säga som det är. Det gäller både i samhället och i företag. Det är jätteviktigt att man har en öppen organisation i stället för en mörkande som lägger locket på, annars ser vi vad som kan hända, säger Leif Östling och syftar på Volkswagens utsläppsfusk i elva miljoner personbilar.
– Jag menar att vi måste våga ta upp obehagliga saker och ärligt säga som det är. Vi ska kalla en spade för en spade även om den som får höra det inte tycker om att höra att det är en spade. Om man frågar en företagsledare vad som står högst på hållbarhetsagendan de närmaste åren blir svaret ofta fluffigt; vackra ord som gör sig fint i en Powerpoint-presentation. Leif Östling är synnerligen konkret.
– Nästa steg i hållbarhetsutvecklingen är de möjligheter som digitaliseringen för med sig. Att vi kan vara uppkopplade mot våra kunder hela tiden. När vi går från 4G-nätet och 40–50 megabit per sekund till 5G och 1 gigabit öppnar det enorma möjligheter, säger han.
SVENSKT NÄRINGSLIV
Bildades: I mars 2001 genom sammanslagning av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen.
Är: En arbetsgivarorganisation som företräder 60 000 små, medelstora och stora privata företag i Sverige med omkring 1,5 miljoner anställda.
Huvudkontor: I Stockholm. Har 20 regionala kontor i Sverige samt ett Brysselkontor.
Vision: ”Företagsamma människor och konkurrenskraftiga företag som i gemenskap leder Sverige till ökat välstånd.”
LEIF ÖSTLINGS KOPPLING mellan digitalisering och hållbarhet landar i lastbilsbranschen, men resonemanget går sannolikt att överföra till andra verksamheter.
– Vi har 200 000 lastbilar som är uppkopplade mot oss. Vi kan utbilda förarna medan de kör, bland annat i hur man sparar bränsle. Ganska lätt har vi kunnat sänka bränsleförbrukningen med 20 procent. I många fall innebär det 20 000 liter per år och fordon. Det är väldigt många ton koldioxid, säger Leif Östling.
SOM ORDFÖRANDE för Svenskt Näringsliv har han ringat in fyra akuta utmaningar: Integration, skola, energiförsörjning och bostäder. Integrationen är en nyckelfråga för Sverige, menar han.
– Vi får inte glömma att Sveriges positiva ekonomiska utveckling inte hade varit möjlig utan arbetskraftsinvandringen på 1950-talet. Nu är utmaningen delvis en annan. Men vi får aldrig glömma att hos varje människa som kommer hit finns en kompetens, en resurs, som vi kan få glädje av. Det gäller att se individen bakom gruppen.
Prenumerera på Kunskap och inspiration
Vårt nyhetsbrev är perfekt för dig som vill inspireras att bidra till ett inkluderande samhälle och få kunskap som gör dig bättre. Klicka här
Du kanske också är intresserad av...
Bläddra
