Driven, självgående, noggrann och påläst. Tydlig, strukturerad, nyfiken och professionell. När David Falks närmaste chef Mats Bäcklin på Samhall i Gävle beskriver David snålar han inte med beröm. 

– David är klockren som internlärare och instruktör! Han är lätt att förstå och bidrar med bred kunskap och erfarenhet. 

Det är bra betyg för någon som tidigt klassades som klassens bråkstake och själv skolkade sig genom grundskolan. Med rätt stöd och medicinering hade David troligen varit högutbildad i dag. Drivet och engagemanget fanns där – men verktygen saknades. I stället hoppade han av skolan redan som 15-åring och flyttade hemifrån – rakt ut på gatan.

– Jag fick jobb på Big Burger på Drottninggatan i Stockholm och sov i varmluftsblåsarna vid Centralen. Ibland fick jag äta tidningspapper för att bli mätt, berättar han. 

Livet har varit en kamp för självklarheter som tak över huvudet, ett jobb där man känner sig värdefull. Först som 20-åring fick David diagnosen grav dyslexi, och det skulle dröja ytterligare 10 år – varav sex år som sjukskriven – innan det fastställdes att han även har adhd, aspergers syndrom, tourettes, samt social fobi. Känslan av att vara annorlunda, den som ledde till kaos under skoltiden och ett ofrivilligt utanförskap, fick till sist en förklaring.

Att få en diagnos är att få hjälpen att förstå sig själv, menar David. Det var då pusselbitarna föll på plats.

– I min värld finns det två typer av människor; de som lever i sin diagnos eller de som lever med sin diagnos. Mina diagnoser får inte styra mig. Jag skyller inte på mina diagnoser, men nu förstår jag varför jag tänker och reagerar annorlunda än andra. 

Men en diagnos är inte bara svagheter utan också styrkor, något David är noga med att betona. Just hans förmåga att förklara så att andra förstår, är en av hans styrkor som lärare.

– Jag har ett annat logiskt tänkande än andra och adhd ger en extra energiväxel. Fördelen med asperger är att jag kan göra samma sak tusen gånger utan att uppleva det som tjatigt. När jag visar moppteknik – hur man ska göra för att inte slita ut axlarna – och får visa det igen och igen hundra gånger, gör det mig inget. När jag fastnar för något har jag ett fokus som är långt över det normala, jag kan sitta i flera dygn och läsa för att ta reda på ALLT.

Han ser det inte som en funktionsnedsättning, utan snarare som en funktionsförskjutning. 

– Men under uppväxten fick jag bara höra det jag INTE kan – att jag var dum i huvudet, inte kunde sitta stilla och koncentrera mig – och jag är inte ensam om det.  

Vändningen blev när han fick arbete via Samhall 2011.

– På Samhall sa de direkt ”vi kollar inte på vad du inte kan, utan vi kollar på vad du kan”. Jag kände ”wow – här vill jag vara med”!

Fortfarande brinner han för att stärka och utveckla människor så de kan ta sig vidare i livet. 

– Samhall är ett företag där alla vi som inte är helt accepterade kan vara och acceptera varandra. Alla växer när de blir sedda. Bara en liten sak som att få förtroendet att ansvara för städvagnen nästa månad, kan vara starten på en stor personlig utvecklingsresa.

Men även på Samhall började David med att sitta längst bak i rummet och gömma sig under kepsen. 

– Jag var inne i en period då livet inte kändes så mycket värt… jag hade separerat, höll på att bli utförsäkrad och det var 90 graders uppförsbacke konstant i allt, berättar David.

Botten nåddes när han blev hemlös för andra gången i sitt liv. Det som höll honom uppe var kursen på Samhall och han ägnade all vaken tid åt att plugga, med outtröttligt fokus.

Då var det ingen – inte minst David själv – som trodde att han bara två år senare själv skulle stå längst fram i rummet och hålla i sin första internutbildning.

– Jag har klättrat rekordsnabbt på stegen från jobbare till fast anställd och ”internare”, mycket tack vare min samordnare som klappade mig på axeln och puttade mig åt rätt håll. 

Som mest undervisade David 2 800 deltagare på ett år, plus att han handledde instruktörer. 

– Roligast är att se aha-upplevelsen i någons ögon när de förstår. När elever som hatar kurser och sånt säger att de vill gå fler – då har jag lyckats! 

Som lärare och instruktör på Samhall möter David alla typer av funktionsuppsättningar – från döva, till de med saknade kroppsdelar – och alla möjliga diagnoskombinationer. De egna erfarenheterna från skoltiden gör att han kan förstå och möta de han undervisar.

– 90% har dåliga erfarenheter från skolan. Det gäller att avdramatisera undervisningen, det här är inte ett klassrum i en skola.

Det som driver honom är deltagarnas beröm och uppskattning. Att hjälpa människor att växa.

Tack vare Samhall gick han från hemlöshet och utanförskap till att vara del av en gemenskap. Det märks inte minst när han går genom kontorskorridorerna på Samhall i Gävle. David ser och småpratar med alla. Vikten av att ha ett arbete att gå till kan inte överskattas.

– Jobbet ger en trygghet, det ger rutin och struktur och det behöver diagnosbarn som jag, säger han och ler. 

Med tiden har David lärt sig att balansera tillvaron. I dag trivs han med sitt jobb och sitt hem, har en ny kärlek, tre utflugna döttrar, fyra bonusbarn och ett andra barnbarn på väg. I höstas stod han i rampljuset som konferencier när Visa vägen-priset delades ut i Stockholm, ett uppdrag som krävde mod. Särskilt för någon med social fobi, asperger och tourettes.

Nu vill han fortsätta bryta ny is.

– Jag vill vara med och utveckla internutbildningarna, utifrån min syn med diagnoser och allt, och få andra utbildare att växa. Jag skulle också vilja utveckla våra chefer. Det behövs fler utbildningar om diagnoser och mer förståelse för hur olika alla fungerar.