REGNET SILAR NER i en strid ström över Marieholms industriområde, alldeles intill Göta älv. Tre våningar upp i en ödslig trappuppgång finns entrén till Samhalls kontor i Göteborg. Innanför dörren möts vi av en kontrast; här är det värme, liv och rörelse.
En ström av människor passerar receptionen. Några tycks ha koll på läget, andra stannar till och ber om hjälp. Mitt i allt, bakom den välkomnande disken, står Eva-Lotta Sandström. Eller Lotta, som hon kallas. Lugnt och vänligt hanterar hon varje ärende för sig.
I hennes jobb uppstår ofta nya situationer som ska lösas. Någon har bokat en interntaxi men måste boka om. Systemet krånglar. En person kommer in och är upprörd över något. Samtidigt ska det serveras fika i ett konferensrum. En lokal är dubbelbokad. Telefonen ringer.

— Det här jobbet har lärt mig massor, inte minst teamwork. Jag är otroligt imponerad av mina kollegor och på det sätt vi kan lösa saker tillsammans. Hade jag inte utsatts för de här utmaningarna hade jag aldrig vågat uppfylla min dröm, säger Lotta Sandström.
Hon beskriver sig själv som väldigt blyg och att hon ofta blir nervös när hon ställs inför nya saker. Ändå är det svårt att tro det när hon ler försiktigt och öppenhjärtigt börjar berätta om sitt liv. Det kanske är något med den där varma, trygga rösten? Den som hon vid nästan 40 års ålder upptäckte kunde formas till en fantastisk sångröst. Som sedan skapade den där drömmen.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Att Lotta Sandström över huvud taget började sjunga har sin grund i en lång och smärtsam historia. En berättelse om motgångar, långa sjukperioder och hopp om livet.
— Som liten höll jag på med alla möjliga sporter – utförsåkning, ridning, tennis, badminton, fotboll och konståkning, säger hon.
— Jag var jättemodig och är så glad över att jag fick göra alla dessa saker som jag varken kan eller vågar göra nu.
Hon syftar på en plötslig vändning i livet som kom vid 22 års ålder. Då fick hon ont i ryggen och hennes knän svullnade upp. Efter utredning ställdes diagnosen muskelreumatism – en inflammatorisk sjukdom som för hennes del innebar kraftigt sänkt immunförsvar och perioder med svår smärta. Hon hade dessutom fått den svåraste formen.

EN NY FAS började, med behandlingar, ströjobb, sjukskrivningar och två långväga flyttlass. Först blev det Stockholm, där hon kom att bo i närmare tio år. Sedan hamnade hon i Kiruna, där hennes dåvarande pojkvän hade sina rötter.
— Jag hade en bild av att det skulle bli skönt att bo i Kiruna, långt från storstadslivet. När vi kom fram mitt i vintern var det alldeles mörkt och minus 37 grader. Jag minns att jag tänkte: ”Vad har jag gjort?”, säger hon och skrattar.
Ändå blev det över åtta år i den nordligaste delen av Sverige. Förhållandet hann ta slut. Lotta Sandström började så småningom hitta sin väg tillbaka till arbetslivet efter en lång, svår sjukperiod på ett och ett halvt år.
— Det var min arbetsförmedlare i Kiruna som tipsade om Samhall. Jag fick ett städjobb på en restaurang där jag hade helt eget ansvar, vilket passade mig perfekt eftersom jag är lite av en ensamvarg.
Åren i norr blev trots allt till något positivt. För det var här, när sjukdomen var som svårast, som Lotta Sandström började sjunga. Hon berättar hur hon satt hemma och lyssnade på låtar via Youtube och sjöng med.
— Vad skulle jag göra i stället, när jag inte längre kunde vara aktiv och träna? Jag hade ingen vidare sångröst men sjöng ändå, för att det kändes skönt i hela kroppen.
Plötsligt en kväll hörde hon att det lät annorlunda. Det fanns en annan kraft i rösten. Hon hade lärt sig tekniken och vågade ta i från magen.
Sången blev lite av en hemlighet som helst ingen annan fick ta del av. Särskilt inte de egna låtarna som efter ett tag började dyka upp i hennes huvud.
— Låtarna bara kommer till mig. Det är väldigt personligt och utlämnande, och djupt inspirerat av den andlighet och tro jag känner.
Vid den här tiden hade hon passerat 40 och längtan efter familjen i Göteborg gjorde sig påmind. Lotta Sandström ville tillbaka till sin ungdoms stad och tog kontakt med Samhalls HR-personal i Göteborg, Susanne Pettersson.
— När jag pratade med Lotta första gången kände jag direkt att det var något speciellt med henne. Hon hade en sådan behaglig telefonröst. Vi hade inget jobb åt henne, och jag var stressad, minns Susanne.
— Men Lotta ringde igen, och igen, och undrade om det verkligen inte gick att lösa. Hon var inte påstridig utan väldigt trevlig. Till slut lyckades vi ordna en praktikplats åt henne här i vår reception, och det är vi himla glada över.
HÄR ÄR LOTTA SANDSTRÖM nu, halvtidsanställd och med återfunnen livsglädje. För dels har hon fått lindring för sin svåra reumatism, tack vare en särskild behandling som endast de värst drabbade kan få, dels har hon äntligen uppfyllt den där drömmen, som handlade om att kontakta en inspelningsstudio.
— Jag kan knappt fatta att jag för ett halvår sedan vågade kliva in i den där studion med helt okända människor och spela in en egen låt jag har skrivit, säger hon.
I dag ligger hennes låt ”Spirit to Spirit” på Spotify under artistnamnet Lea. Det har gett ytterligare kraft och nu är Lotta Sandström helt redo att bli sedd.

I november 2018 uppträdde Lotta Sandström på Visa vägen-galan i Stockholm. Se filmen här: