– Kicken kom när jag hörde Jimi Hendrix första gången. Jag var väl 13 år. Då blev det solklart att det är musiken som jag vill hålla på med, säger Jörgen Sangsta.

Precis som för musiklegenden Jimi Hendrix var det gitarren som blev hans favorit-instrument. Hans tonårsperiod inföll runt 1968, den kultförklarade tid då hippievågen drog fram och de unga bröt mot gamla ideal.

– Sedan dess har jag alltid haft en fascination för det flummiga, säger han och ler.

Visst känns det som en stor kontrast till livet i dag. Nu ringer klockan 04.45 varje vardagsmorgon. Sedan tar Jörgen Sangsta bussen från hemorten Lilla Edet in till Trollhättan och Samhalls lokaler. Härifrån utgår han när han städar på bland annat Clas Ohlson, ÅF och ABF.

Faktum är att arbetet som lokalvårdare på Samhall har gett honom trygghet, om än sent i livet. Musiken, den finns kvar i allra högsta grad, precis som skaparglädjen.

Det är nere i Jörgen Sangstas källare det händer. Dit ner går han nästan varje dag efter jobbet för att leka, lyssna och uppfyllas av ljuden som han tar fram via datorn. Visst händer det att gitarren fortfarande plockas upp ibland, men nu är det främst den digitala tekniken som gäller.

– En del går ut och fiskar. Jag sätter mig och gör musik. Det är så kul att sitta och ratta och få en låt att växa fram. Jag blir inspirerad av ljud kan man väl säga.

Han berättar att det kan räcka med att han hör en rytmsnutt eller en ackordslinga så tar inspirationen fart. Det har blivit en hel del kompositioner under åren. På musiktjänsten Spotify finns i dag över 40 av Jörgen Sangstas låtar och nyligen hörde Sony Music av sig. De var intresserade av den instrumentala filmmusik han just nu satsar på att producera.

Tillbaka till tiden runt 1970. Långt innan Jörgen Sangstas musik skapades i datorn hängde han mycket i ett allaktivitetshus i stadsdelen Haga i Göteborg. Området kryllade av konstnärssjälar. Det var enkelt att knyta kontakter och han spelade under åren i flera olika band.

– Jag minns särskilt när jag var i Kanada 1976 och bildade ett band. Det var magiskt och publiken var entusiastisk, men tyvärr fick jag problem med det kanadensiska musikerfacket eftersom jag var svensk. Då var det bara att återvända hem.

Efter att banddrömmarna i Kanada gått i kras bestämde han sig för att satsa på att bygga en egen studio och arbeta med inspelningar i stället. Så småningom bildade han även sitt eget skivbolag Urania.

– Min lokal var stor. Där hade jag fester med scenframträdanden och gjorde live-inspelningar.

Bara några kvarter bort bodde artisten -Freddie Wadling. Han tillhörde samma generation som Jörgen Sangsta och under 1980-talet fann de båda musikerna varandra. Det resulterade i flera samarbeten. Bland annat spelades Freddie Wadlings album Picnic on a Frozen River in i Uraniastudion. Här medverkar också Jörgen Sangsta på gitarr och trummaskin på flera låtar.

– Det var väldigt kul att jobba ihop med Freddie. Han var himla duktig.

Sedan kom några tuffa år. Av olika anledningar försvann musikprojekten och Jörgen Sangsta hamnade i långtidsarbetslöshet. I början av 1990-talet föddes hans och sambon Ann-Charlottes tre barn och familjen hamnade i Lilla Edet. Det blev svårt att hitta ett vanligt jobb eftersom en medfödd sjukdom gav problem med njurarna. Att när som helst behöva springa på toaletten skapade stor oro. Till sist kom räddningen: ett jobb på Samhall.

– Här möttes jag äntligen av förståelse. När jag fick jobb här betydde det att jag kunde åka på semester. Det var värdefullt för mig.

Så gott som alltid är det ett arbetslag på två personer som åker iväg på städuppdragen hos kunderna.

– Jag njuter av att jobba med vissa människor – när det bara funkar och man intar olika roller som kompletterar varandra, fortsätter han.

Men nu sjunger han faktiskt på Samhalls slutvers, för snart väntar pension. Det kommer att ge mer tid för musiken och det märks att energin och skaparglädjen finns kvar.

– Nu vill jag gärna höja nivån. Det vore kul att göra en musikvideo. Sedan kanske det blir en fotobok från åren i Haga, vem vet?