Tidigt, en gråmulen måndag, möter Mikael Dambergs pressekreterare upp vid vaktkuren i Näringsdepartementets överbyggda innergård. Ett par trappor upp och några färgglada korridorer senare kommer Mikael Damberg gående längs korridoren, med utsträckt hand och partiets röda ros fastpinnad på det blå kavajslaget. Det blir god morgon och stig på, och medan kaffet hälls upp och tepåsen kramas ur kommer samtalet snabbt in på väsentligheter. Som vd för ett statligt ägt bolag vill Monica Lingegård förstås veta vad han som ansvarig minister har för förväntningar på de statliga bolagen, förutom att de ska nå sina mål?

Mikael: Vi ställer höga krav på hållbart företagande. Det ska vara skillnad på ett statligt och ett privat ägande i den mening att både staten som ägare och svenska folket ska kunna lita på att ett statligt bolag agerar hållbart.

Monica: Vilka förväntningar har du kopplade till FN:s globala utvecklingsplan Agenda 2030 och de 17 SDG-målen för hållbar utveckling?

Mikael: Eftersom bolagen är väldigt olika måste ju varje bolag göra sin egen analys och se vilka mål som är mest relevanta och var man som bolag kan göra skillnad. Just Samhall har ju ett unikt samhällsuppdrag och ska bidra till förändring av vår svenska arbetsmarknad – ge människor med funktionsnedsättningar en möjlighet.

Monica: SDG-målen kan ju kopplas till uppdrag i Sverige, men många bolag har naturligtvis en möjlighet att ta ett ännu större ansvar eller åtminstone bidra till en global utveckling som är positivt kopplad till SDG-målen. Hur visionära vill du att de statliga företagen ska vara?

Mikael: Igen, man måste titta på vilket uppdrag bolagen har. Jag tror att vi i Sverige ibland underskattar hur andra ser på oss och på hur våra arbetsmodeller kan inspirera andra. Vill vi uppnå Agenda 2030 räcker det ju inte med att tio miljoner människor i Sverige klarar målen, så det är definitivt en del av strategiarbetet att fundera på hur man kan spela en roll för andra. Det finns exempelvis inte många statliga bolag som jobbar som Samhall, men det finns ett stort internationellt intresse för hur Samhall fungerar.

Monica: Det stämmer. Det spelar ingen roll om vi är i Sydkorea eller i USA. Vi är alltid väl mottagna. Tricket är att Samhall arbetar med riktiga jobb – inga hitta på-jobb. Vi jobbar på marknadsmässiga villkor i konkurrens med andra företag, och så har vi inte valt våra medarbetare. Kombinationen av att vara så pass kommersiella som vi är och att vi samtidigt ­integrerar och inkluderar människor som tidigare blivit bortvalda gör oss unika. Det finns väldigt många i andra länder som jobbar med vår typ av frågor, men de flesta är kvar i tanken på att skapa jobb, vilket inte fungerar. De har inte gjort omställningen och flyttat från fabrik och tillverkning till service och tjänsteproduktion. En konsekvens blir att det helt enkelt blivit för dyrt och att verksamheten har lagts ner.

Frukostsamtalet fortsätter kring en arbetsmarknad i förändring, där gamla jobb rationaliseras bort och där det ställs allt högre krav på social kompetens.

Mikael Damberg menar att det ökar risken för att den som bryter mot normen sätts på undantag. Trenden är internationell, konstaterar han också, även om det är svensk statistisk han lutar sig mot. Svenska siffror visar att sysselsättningen har ökat de senaste decennierna bland befolkningen som helhet, men har legat still bland personer med funktionsnedsättning. Grundproblemet är alltså att det finns strukturella hinder för människor med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Mikael Damberg har ett särskilt uppdrag att skaffa fram just enklare jobb. Vad har han för lösning?

Mikael: Jag talar oftare om enklare vägar ut i jobb. Vissa jobb kräver många års utbildning innan man kan komma i fråga. Andra jobb kräver att man får gå bredvid någon och lära sig ett arbete under några veckor. Klart att det blir skillnad. I debatten låter det ibland som om man ska hitta på de här jobben och det är jag politiskt tveksam till. Den tillväxt vi har skapar alla typer av jobb, både ingenjörer och diskare. Men alla jobb som försvunnit kommer inte tillbaka.

Monica: Samhall gjorde ett stort arbete förra året där vi tittade på vad som är fram­tidens jobb. Ta hela biten med lagerlogistik och e-handel, ta återvinning, it-sektorn – testare växer så det knakar – och det är relativt sett enkla jobb. Det handlar inte om att återskapa gamla jobb utan om att hela tiden vara nära de nya jobb som skapas och om att lägga en plan för hur man ska vara konkurrenskraftig i de nya sektorerna.

Mikael: Lyfter vi blicken ser vi att det skapas många jobb just nu. Arbetsförmedlingen räknar med att 150 000 jobb skapas i år och nästa år och att åtta av tio nya jobb kommer gå till människor som är födda utanför Sverige. Arbetsmarknadsläget är att det börjar bli ont om folk och arbetsgivarna måste börja justera sina kravprofiler. Kompetens måste värderas på ett nytt sätt. Om vi kan hålla svensk ekonomisk tillväxt på hög nivå ett par år till, har vi världens chans att flytta människor från att stå utanför arbetsmarknaden till att bli en del av den. Det gäller även funktionsnedsatta. Tappar vi trycket i tillväxten blir det svårare. Vi måste också hitta fler vägar in. Det räcker inte med ­Arbetsförmedlingen. Privata bemanningsföretag har mycket kontakter ute på arbetsmarknaden och vi måste se på hur vi kan använda dem för att få in nya grupper.

Allt fler bemanningsföretag tar över arbetsgivaransvaret och jobbar med ett nära handledarskap. Det gör det lättare för privata arbetsgivare att pröva.

Vi måste få fler att förstå att detta är en möjlighet och att man inte måste ta hela ansvaret själv utan att man kan dela det med andra. Jag möter allt fler företagare som vill göra en insats för att i någon mening påverka samhället. Att ta in en person med funktionsnedsättning kan vara ett statement som visar att detta är en arbetsplats för alla. Den attitydförändringen börjar hända nu.

Monica: Det är tydligt hur viktigt socialt ansvar har blivit för många företag och deras varumärkesbyggande. För Samhall är ju detta en del av vårt grunduppdrag men har du stött på några goda exempel utifrån socialt ansvarande-perspektiv?

Mikael: Vi får inte glömma att många kommuner gör en väldigt stor insats här. Kommuner har under lång tid funderat på vad det är för arbetsuppgifter som inte blir gjorda. Jag tror att många företag skulle må bra av att göra samma resa. Svenskt näringsliv har i många fall blivit så rationellt att det blivit irrationellt och det finns ingen avlastning någonstans för någon grupp. På något sätt så slösar vi nog både med resurser och lönekostnader för att folk gör fel saker helt enkelt. Jag besökte nyligen en arbetsplats där man tagit in en avlastare i verksamheten, en nyanländ. Medarbetarna berättade att detta var det viktigaste som hänt på deras arbetsplats på flera år, inte bara för att de fick avlastning och hjälp utan för att det plötsligt kändes viktigare att gå till jobbet, för att man hjälpte till med svenska språket och samtidigt lärde sig lite om den nye medarbetarens hemland och bakgrund.

Monica: Jag tror på att sprida goda exempel. Vi möter också många arbetsgivare som berättar att det blivit lite bättre kultur och en mjukare jargong sedan Samhall kom in.

Mikael: Många av de arbetsplatser jag besöker har medarbetare från Samhall och det är roligt att se hur hängivna och stolta dessa medarbetare är över att göra ett riktigt jobb, och hur de växer med jobbet.

Monica: Det tror jag att man kan se på alla grupper som kommer från utanförskap, det finns en helt annan dedikation, för man vet hur det är att vara utanför.