Ränderna går aldrig ur, inte ens hos en rikspolischef. Trots fyra decennier i huvudstaden vilar Anders Thornberg tryggt i sin halländska. Är man i 60-årsåldern och så uppenbart uppvuxen i musikundret Gyllene Tiders födelsestad, ja då kommer frågan naturligt. Och visst, han gick till och med i samma klass som Per Gessle. Själv spelade Anders Thornberg både trummor och elorgel – men …

Fortsättningen på småpratet drunknar plötsligt i motorljudet från en bil som kör runt hörnet på Polismyndighetens rosa byggnad på Kungsholmen i Stockholm. Först när trafiken stoppas av de två säkerhetsvakterna, som följer Anders Thornberg, fortsätter samtal och fotografering. Eftersom Polismyndighetens lokaler klassas som skyddsobjekt är det kameraförbud inomhus. Alltså får kameran smattra utomhus och runt hörnet.

Under tiden berättar han mer, som att det var en kompis från militärtjänsten som fick honom att utbilda sig till polis. Att han sedan dess inte kunnat föreställa sig ett viktigare uppdrag. Första stationeringen var som ordningspolis på Södermalm i Stockholm. 38 år senare är Anders Thornberg rikspolischef med uppdrag att hantera en allt grövre brottslighet där de kriminella blir yngre och yngre.

– Under pågående operation Rimfrost i polisregion Syd har vi identifierat åtta- till fjortonåriga gärningsmän som begår personrån och bär vapen och narkotika, säger Anders Thornberg.

Sprängningar, skjutningar och utmaningarna i särskilt utsatta områden har varit vardag under hans två år som rikspolischef.

– När vi pekade ut områden som särskilt utsatta möttes vi av kritik, men vi ville visa hur problematiskt det är när alla lämnat. Kvar finns ibland bara polisen och vi gör fler orosanmälningar till socialtjänsten än någonsin tidigare, om barn som far illa på grund av brottslighet eller svåra hemförhållanden.

Det bästa förebyggande arbetet är att stoppa den kriminella tillväxten. För att lyckas måste hela samhället hjälpas åt. Socialtjänst och framför allt skola borde få mer resurser. Vad ungdomar ser i dag är kamrater med guldkedja och Glock (en pistol) som tjänar snabba pengar på att sälja narkotika. De ser ingen som har ett vanligt arbete.

Alla vill ha en uppgift och vara del i något där man kan medverka och på något sätt göra skillnad, där är arbetet jätteviktigt, säger han – och Monica Lingegård inleder intervjun.

Så de pengar vi inte investerar i bra skola och arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer vi i framtiden att få investera i poliser?

– Det finns förstås undantag, och många vill nog något annat men ser ingen möjlighet på grund av den socioekonomiska situationen. Polisen får redan nu mer pengar. Alla politiska partier är överens om att polisen ska växa. Vi har redan blivit 3 000 fler och är i dag närmare 32 000 och Sveriges största myndighet. Till 2024 ska vi växa till 38 000.

Polisen har en tydlig vision: ”Din polis – gör hela Sverige tryggt och säkert”. Hur klarar ni utmaningen att leva upp till den?

– Varje vecka försöker jag besöka något av våra 95 lokalpolisområden. Vad jag ser är att det finns en otrolig stolthet och ett stort driv. Uppdraget bär oss och man har en värdegrund med sig redan från början, men med uppdraget kommer också ett ansvar. När vi träffar människor i utsatta situationer måste vi ha en hög moral och god värdegrund. Det räcker inte att vi följer lagen. Vi ska kunna möta alla och människor ska känna sig trygga.

Vi gör ju båda rejäl samhällsnytta, och med 25 000 medarbetare hos Samhall och 32 000 i Polismyndigheten är vi två väldigt stora organisationer. Trots att det ibland kan vara mycket svårt att vara chef på Samhall – vi får ju inte välja våra medarbetare – finns det bland våra 1 200 tjänstemän ett otroligt engagemang. Men det är inget självspelande piano. Vi pratar mycket om vilka beteenden som fungerar och vilka som tvärtom motverkar målen. Hur jobbar ni på polisen med den gemensamma värdegrunden?

– Viktigast är att leva som man lär och fundera på sitt eget beteende. Vad säger jag? Vad skämtar jag om? Ser jag mina medarbetare? Jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger ”hej”. Vi har 14 heltidsanställda internrevisorer som har tittat på kulturen inom polisen och kommit fram till att mycket är bra. Vi är framåtlutade och driftiga, och när något händer ställer vi upp, men det finns också baksidor och rester av en sluten kåranda med ett ”vi och dom”. Det är något vi inom polisen och våra närmare 3 200 linjechefer måste jobba med varje dag genom utbildningar och diskussioner.

Hur ser du på samhällsutvecklingen och skillnaden i polisarbetet under dina år som polis?

– Förutom att brotten blivit grövre finns det en ökad komplexitet. De kriminella har blivit mer förslagna och brotten mer globala och digitala. När jag en gång i tiden jobbade med narkotikalangning pratade vi om beslag på 1, 3 eller kanske 5 gram. Nu gör vi beslag i kilo.

Har synen på mångfald förändrats?

– Polisen vill vara en spegel av samhället, samtidigt ställs högre krav på dem som anställs. 2019 hade vi 17 000 intresseanmälningar till Polishögskolan, men endast 600 antogs. Vi har fler kvinnor anställda. I dag är antalet kvinnor 45 procent, och drygt 30 procent av cheferna är kvinnor. Jag önskar att vi hade fler medarbetare med annan bakgrund, för vi ser vilken skillnad det gör. I Rinkeby, till exempel, har vi poliser som kommer från en annan del av världen och som gör ett fantastiskt arbete. Vilka förebilder de blir för ungdomarna bara genom att visa att de klarat utmaningen att bli polis!

Krävs det mod att ta in andra grupper?

– Klart att det krävs mod, men vi är en demokratisk polis som är till för alla. Om vi har interna fördomar måste vi ta itu med dem. Vi har ett kärnuppdrag och hur det utförs mäts väldigt noga, men ibland märker vi att det kan göras på ett annat sätt och då måste vi våga använda oss av andra metoder än de beprövade. Genom mitt tidigare jobb på Säkerhetspolisen träffade jag synskadade i ett annat land som arbetade med avlyssning. Eftersom de utvecklat andra sinnen kunde de höra saker som andra inte uppfattade. Helt fantastiskt.

På polisen i Stockholm arbetar i dag flera medarbetare från Samhall. De jobbar bland annat på passexpeditionen och med att skriva in känsliga personuppgifter.

– När de började var det många som trodde att dessa personer omöjligt kunde jobba på polisen, men det där är ofta en viljesak. Något som kräver merarbete initialt kan ge ett bättre resultat och det hjälper någon att göra en fantastisk resa – från oro över att klara kraven till att bli en i gänget som sköter ett viktigt uppdrag. 11 000 av våra anställda är civila och jobbar med allt från avancerad analys på it-avdelningen till service och vaktmästeri. Alla våra 32 000 anställda och alla arbetsuppgifter är lika viktiga. Om inte polisbilarna är hela och rena, om det inte städas i lokalerna, om receptioner och logistik inte fungerar i huset, då fungerar inte polisen.

Hur viktigt är Samhall för er?

– Jag blev glad och stolt när jag såg att Samhall under våren vunnit upphandlingar för städtjänster på flera platser i Polissverige. Upphandling är ju inget jag kan påverka men det känns bra att vi kan hjälpa fler att komma med i ett sammanhang. Det är kul att vi ska jobba ihop, men ni måste göra ett bra jobb!

Det där är viktigt. Det som inte tar oss framåt är att man tycker synd om våra medarbetare. Man ska ställa krav och våga utmana. Vi bygger hela vår framgång på att vi ser förmågan men inte hindret. Alla organisationer behöver rätt mix, både för att ha kompetensen och för att förstå mångfald och få andra intryck. Om du blickar framåt, vad vill du se hända?

– Jag är ändå optimistisk. För några år sedan pratade man inte om problemen över huvud taget. Nu har vi fått fokus på möjligheterna. När Sverige växer och demografin förändras måste även polisen växa. Vi har sagt att det kommer ta tio år innan vi kommer till rätta med den värsta brottsligheten eftersom det fortfarande är så många som står på tillväxt. Det gäller att vi får in fler i gemenskapen.