Solen kikar försiktigt fram bakom molnen, in på Samhalls huvudkontor i Stockholm. Stefan Krook och Monica Lingegård har under flera veckor försökt synkronisera sina kalendrar, och äntligen lyckats hitta en eftermiddag som passar båda. Men att programmet är späckat märks inte. Stefan Krook, grundare och affärsutvecklingschef på Kivra, är omvittnat trevlig och närvarande, och till att börja med blir det en omvänd intervju: Stefan frågar Monica om Samhalls verksamhet och de två timmar som är avsatta till mötet överskrids med råge.

– Men nu ska vi prata om dig. Om man googlar ditt namn träder en bild av den goda entreprenören fram. Du drivs av något som är större än viljan att tjäna pengar. Frågar man 00-talisterna, så har de samma drivkrafter. Vad kommer den här drivkraften ifrån? undrar Monica.

– Jag har en egen historia om hur jag bestämde mig för hur jag skulle använda entreprenörskap för att göra gott. I min historia finns vissa pusselbitar: varför man gör saker och ting, att försöka hjälpa andra.

För Stefan Krook började livet som entreprenör tidigt. Hans klass skulle spara ihop till en resa genom att sälja kokosbollar. Den tolvårige Stefan spände bågen: klart att han skulle sälja lådvis med kokosbollar. Men redan vid första dörrknackningen uppenbarade sig ett problem: ingen ville köpa 30 kokosbollar i stöten.

Ett omöjligt uppdrag. Eller? I Stefans värld är omöjliga uppgifter till för att lösas. Han rev upp kartongen och började sälja kokosbollarna styckevis i stället – och gjorde succé. Kokosbollarna gick åt som smör i solsken och han fick in mer pengar än vad han skulle ha fått om han lyckats sälja dem i storpack.

Kanske var det där som entreprenören inom Stefan vaknade.

– Jag startade Glocalnet tidigt, och när jag lämnade över som 29-åring började jag fundera på vad jag skulle göra med resten av mitt liv.

Stefan kom fram till att han var lyckligt lottad som bor i Sverige. Han insåg också att man har ett ansvar att hjälpa dem som har det mindre bra. Så skulle han ägna sin tid åt Rädda Barnen? Läkare utan gränser?

Hur fick du ihop den ekvationen?

– Jag fick ihop det efter att ha läst Dalai lamas bok Lycka. Det jag tog till mig är att det är viktigt att faktiskt göra något. Och för att man ska få genomslag i det man gör ska man göra det man är bra på, och det man är bra på ska man vända till att göra något gott.

Finns det någon buddistisk tradition i din familj som gör att du kunde förhålla dig till det här med behov och begär? Eller hade du insett att pengar inte gör dig lycklig?

– Good Cause är en stiftelse jag startat som driver bolag där all avkastning går till välgörenhet. Men det där upplägget tyckte pappa var konstigt. Mamma däremot tyckte att det var typiskt mig. Som vuxen inser man att man är en kombination av sina föräldrar.

Under internethajpen startade du Glocalnet. Under några korta månader före kraschen var alla inom branschen miljardärer. Var det en avgörande erfarenhet?

– Att hamna på börsen hade aldrig varit min drivkraft, men Glocalnet hamnade ändå där inom loppet av fem år. Att bli miljardär var heller aldrig min drivkraft. Däremot ville vi bli bäst i världen för våra medarbetare, våra kunder, våra ägare. Vi ville att det skulle vara gratis att kommunicera för att det skulle göra världen lite bättre, så någonstans ville vi göra gott redan då.

God El, det är uppenbart att du tänkte rätt där. Liksom med telefoni över internet.

– Men det är inte alltid bra att vara tidig. Med Glocalnet var vi för tidiga. God El var ett embryo till något superviktigt, nämligen att näringslivet måste vara med och bidra, och att det är en väsentlig del av lösningen.

Det känns som om du har en känsla för vad som komma skall. Vad är din supertalang?

– Den är smal: att få en idé och att få folk att köpa den och vilja vara med.

Det är ju inte så att du startade God El i smyg. Kommunikation är en viktig del av ditt byggande. 

– Jag är mån om att återkoppla. Det är viktigt för mig att alltid svara på mejl. Jag kan varken hjälpa eller träffa alla, men jag känner en empati med alla som försöker att göra gott; alla är värda ett ’lycka till’. Jag vill träffa alla, men jag har fyra döttrar som behöver mig.

– En sak som jag lärde mig på Glocalnet var att det var fruktansvärt att gå på börsen eftersom transparensen försvann. Jag vill att alla skulle få all information. Alla på Kivra som orkat läsa min veckorapport vet att jag till exempel ska träffa dig i dag.

Det här med att jobba med företags-kultur. Hur tänker du om det?

–När jag hade min grubbleriperiod som ledde till Dalai lama började jag skriva om företagskultur. Jag fick förmånen att ta fram en egen teori och pratade mycket om believe-cultures, där alla i bolaget känner för bolaget som för sin egen bebis. Det finns även faror med den typen av kultur: believe or leave. Antingen tror du också att vi ska bygga en digital infrastruktur för att göra världen lite bättre, eller så ska du inte vara här.

Ni i Kivra är ju inne i förtroendebranschen. Till exempel Valmyndigheten, banker, försäkringsbolag och Skatteverket jobbar genom er. Hur har ni fått den positionen som vinstdrivande bolag?

– Trovärdighet spelar väldigt stor roll. När jag började jobba med det här för drygt sju år sedan ville jag inte lägga mitt liv på fel saker. Att bygga något som snabbt blev värt något, men som inte var särskilt schyst var inget alternativ. Därför blev ägarperspektivet viktigt. Jag jobbar med Karl-Johan Persson (H&M:s ägare, reds anmärkning). Under ett och ett halvt års tid hade jag ett dokument som jag kom tillbaka till, där jag hade en lista över trovärdiga drömägare för oss att komplettera med. Överst hamnade Wallenbergarnas privata ägarbolag FAM. Jag har försökt bygga med dem som jag och alla andra kan lita på, dem som aldrig vill sälja.

Är miljöperspektivet en viktig komponent?

– Vi ska göra gott och söka affärsmöjligheter samtidigt. Nästa del är kvitton. Varje år blir 50 000–60 000 träd kvitton. Man är en liten myra i ett större system men vi kan göra mycket med en digitalkanal, också på miljöområdet. Vi kan välja att agera där vi är unikt lämpade. Vi kan rädda liv med våra digitala kvitton. Vi kommer att veta på produktnivå vad vem har köpt. ’Monica, du köpte köttfärs från den här producenten som måste dras tillbaka.’ Men ska vi på riktigt få med oss näringslivet, då kan vi använda kapitalismen för att göra bra saker.

Är du duktig på att göra balanserade avvägningar?

– Det handlar om vilken tävling man är med i. Den som är mest lönsam, eller den som skapar mest gott. Jag är så trygg i att jag inte vore lycklig om Kivra var värt 50 miljarder i dag, om jag inte samtidigt var stolt över det jag byggt. Jag är hellre med och skapar något jag är stolt över.

Inkludering kan ju även handla om tillgänglighet.

– Allt eftersom vi får fler användare ökar vårt ansvar. Och där har vi massor att göra! Våra tjänster ska inkludera alla. Vi behöver egentligen inte göra speciellt mycket; vi är ett privat bolag. Där kan staten ta ansvar. Men vi jobbar inte enligt den modellen. Inte för att vi måste, utan för att vi vill.

Ni framstår som ett innovativt bolag och mångfald skapar innovation. Hur är det med mångfalden på Kivra?

– Jämställdheten ser bra ut på pappret. Alla chefer som jag anställt är kvinnor. Bland utvecklarna är alla killar. Och bland sådana som är som jag, inom sälj och affärsutveckling, är det bara tjejer. De närmaste åren ska vi bli för alla. Det ska funka för alla, och det ska underlätta för alla att använda sig av oss. Det ansvaret måste vi ta.

I dag finns ingen motsättning mellan att göra gott och tjäna pengar. Att vara hållbar handlar om att ha en långsiktig ekonomisk plan. Finns det behov av att gå med vinst för er?

– Det är jätteviktigt. Vi behöver flera exempel på att man kan göra gott genom vanliga företag som ändå går med vinst. Där jag är nu kan jag se att vi har en position där vi kan göra väldigt många unika saker. Vi måste göra tillräckligt med vinst för att kunna utveckla, för det är inte gratis att till exempel göra Kivra till världens bästa tjänst för människor med funktionsnedsättning.

Förutom dina fyra barn, vad är du mest stolt över?

– Jag är väldigt stolt över att jag fick pris av Johan Rockström för att jag driver ett mänskligt företag. Det är den tävlingsgrenen jag vill vara med i. ●